Allt fler ringer om sin oro för barn

Det tragiska fallet med Erika som måste dö då ingen myndighet tog ansvaret för hennes situation har skakat om Finland. Efter det har uppmaningar om att alla har ansvar, att alla måste reagera om barn far illa haglat. Men syns det i form av fler barnskyddsanmälningar?

– Det syns i form av fler konsultationer. Folk ringer dagligen och frågar vad vi tycker om olika iakttagelser, säger Annika Immonen, chef för barnfamiljearbetet i Borgå. Det är både privatpersoner och myndighetspersoner som ringer för att diskutera vad som borde göras.

Och det är så man ska göra, ringa och fråga om man oroas över barns välfärd. Ett telefonsamtal är ännu inte en anmälan och samtalet kan föras anonymt.

Gamla skräckbilder

Diskussionen om barnskyddets tillstånd i landet har fört med sig en viss attitydförändring säger Immonen.

– Vi har nog i flera år blivit hörda av beslutsfattarna och det syns i form av ett stabilare personalläge. Vi har fler händer och vi kan jobba förebyggande, vilket sparar stora pengar.

Men fortfarande finns det en bild av barnskyddet som något negativt och hotfullt.

– De flesta som har med oss att göra vet att vi inte kommer och roffar åt oss barnen. Vårt mål är ju att göra allt vi kan för att barnen ska kunna bo hemma. Först om inget lyckas placeras de, men då är även föräldrarna i de flesta fall överens om att det är bäst så.

Fler ännu ofödda anmäls

I Borgå har man jobbat mycket för att komma till det läge man nu har där det finns möjlighet till familjeplacering för båda språkgrupperna, även i brådskande fall.

– Det är enbart i fall med specialbarn som behöver mycket stöd som det tar mer tid att hitta en placering.

Det förebyggande arbetet syns på många sätt.

– Bland annat så att vi har en ökande trend med anmälningar för barn som ännu inte fötts.

Det är resultatet av ett myndighetssamarbete där rådgivningen, missbrukarvården eller sjukhusets psykiatriska personal gör anmälan.

– Vi har redan nu i år tretton sådana fall, mot tio vid utgången av maj i fjol, konstaterar Immonen.

Det är trots allt en positiv trend eftersom åtgärder kan sättas in redan före barnet fötts.

Via förebyggande åtgärder har man även lyckats minska på omhändertagningarna, men fortfarande finns det situationer där tyngre barnskyddsåtgärder är nödvändiga.

– I fjol hade vi 81 barn placerade utanför hemmet i Borgå under året medan de var 120 för tre år sedan.

Stigning i Sibbo

Barnskyddsanmälningarna är på stigande även i det växande Sibbo.

– Men stigningen är inte kraftig. Vi hade 408 anmälningar i fjol och de senaste åren har anmälningarna legat nära 400, säger Katarina Alhovuori som är chef för barnskyddet i Sibbo.

Att det ännu finns orsak att vässa till organisationen har man i varje fall kommit fram till.

– Vi planerar att tillsätta ännu en konsultationsgrupp. Vi har flera, men inte för de riktigt små barnen under skolåldern.

Redan finns samarbetsgrupper för små barn som till exempel rådgivningens rehabiliteringsgrupp, men för att försäkra att varje enskild arbetare som jobbar med små barn ska ha möjlighet till den experthjälp så har man bestämt sig för att grunda en konsultationsgrupp. Den ska man kunna kontakta med mycket låg tröskel.

Sibbo har flera samarbetsgrupper för barn i skolåldern där man samlar alla som är i kontakt med barnen. Det är bland annat kuratorer, skolhälsovården, psykologer, rådgivningen, speciallärare, socialarbetare och ungdomsarbetare, familjearbetare, läkare, barn- och ungdomspsykiatrin. 

– Speciellt glada är vi för det nära samarbetet med Helsingfors universitetssjukhus barnpsykiatri som vi delat utrymmen med i snart fyra år.

Samarbete ger kraft

Alla utredningar som gjorts då barn farit illa på grund av att ingen ingripit i tid, har kommit fram till ungefär samma slutsats; myndighetssamarbetet och informationsgången har inte fungerat och olika enheter har jobbat utan kontakt med varandra.

– I en kommun av Sibbos storlek går det bra att få till stånd ett fungerande samarbete mellan alla olika enheter. I stora kommuner kan det vara svårare, säger Alhovuori. Hon tror att det är lättare att jobba ihop då det finns ett ansikte och inte bara e-post eller ett telefonnummer.

Även i Sibbo har man redan en längre tid samarbetat med polisen kring barnskyddet. Här finns inte samma problem som på vissa håll, där polisen "glömmer" bort att göra anmälan då de besökt en våldsam familj med barn.

– Omkring 35 procent av anmälningarna kommer från polisen. Samarbetet fungerar bra och polisen är i kontakt med oss då det behövs. Här finns inga attitydproblem, utan polisen anmäler även lindrigare fall.

I Borgå finns det en socialhandledare som samarbetar med polisen och den största delen av barnskyddsanmälningarna kommer via polisen.
Grannar hämnas

Några större problem med grannfejder har man inte i Sibbo. Att göra en anmälan som vänder upp och ner på grannens liv är ett effektivt vapen. Inget kan såra så djupt som en obefogad misstanke om vanvård eller våld mot barn.

– Vi har kanske 2-3 fall där grannen vill hämnas något och gör en barnskyddsanmälan.

I Borgå räknar man med att cirka 10 procent av anmälningarna inte leder till en utredning över barnskyddsbehovet och en liten del av dessa  bottnar i någon form av fejd. Hit räknas även stridiga skilsmässor, eftersom de även påverkar barnen negativt.

De flesta anmälningar leder till utredningar, utom i fall där familjen är känd och där åtgärder redan satts in.

Personalsituationen är nu sådan i Sibbo att alla tjänster är besatta med behörig tvåspråkig personal.

– Vi kan bara vara tacksamma och nöjda, även om vi naturligtvis hela tiden för en diskussion om hur vi kunde göra vårt jobb ännu bättre.