Benita Weckström. Foto: Evy Nickström

Dygnet är för kort på Pellinge sommartid

BORGÅ. – Man måste vara flitig nu annars blir det inget, säger fiskare Viking Kellgren. Han visar upp en tolv kilos lax som ska rökas i morgon. På andra sidan Långösundet spänner pappan Håkan upp en ryssja för att torka. Han filerar, kall– och varmröker, för vad vore en midsommar utan fisk? Senare i kväll bär det av ut på havet igen.

Ja det är bråda tider i skärgården och dygnet vill inte räcka till för yrkesfiskarna. På hela ön pågår febril aktivitet; i butiken, på havet, kaféet och i blomsterhandeln.

Långösundet reflekterar det strålande solskenet då de Kellgrenska fiskarna på varsin sida av sundet jobbar för all den fisk de vet att kommer att gå åt under midsommaren.
– Man måste vara flitig nu, annars blir det inget, det spelar ingen roll om det är lördag eller söndag, säger Viking Kellgren.
Dygnet är för kort.
Kellgren är en av företagarna på Pellinge som tycks jobba dygnet runt för tillfället. På Pellinge är vintern lugn och stillsam, och alla laddar för den varma, hektiska sommaren då runt tretusen sommargäster väller in på ögruppen som har kring trehundra fast bosatta.
En positiv djungeltrumma
En av Pellingeborna som formar det lilla samhället är Erika Englund som är delägare till Söderbyboden. Den lilla bybutiken, som ligger till synes undangömd vid den smala landsvägen, är Pellinges hjärta. Varorna är nätt placerade på hyllorna i trähuset som andas svunna tider. Stämningen är väldigt långt ifrån de opersonliga stormarknaderna som finns i stora städer. Inte bara "god dag, tjugonio och nittio", här byter personalen några ord med varje kund.
Sammanhållningen – den talar alla om här på Pellinge.
– Vi företagare stöttar, rekommenderar och hjälper varandra, det är som en positiv djungeltrumma, säger Englund.
Den positiva andan är det lilla samhällets styrka. Företagarnas uppgift är, enligt Englund, att tillsammans få turisterna att trivas. Englund kommer från Borgå, men flyttade till Pellinge med sin man som ville återvända till rötterna. Englund beskriver bybutikens roll som viktig för att samhället ska kännas attraktivt och bebott. Här finns bland annat ett apoteksskåp, gas och postservice.
– Man får serva med allt man kan, säger Englund.
Servicen är bybutikens nisch, men också utbudet av matvaror har vuxit under de senaste åren. Spikar, tyger och lampolja har fått ge vika för holländska ostar och vildsvinskorv.
Sjörövare på glasspaus
I dag är det rusning i butiken trots att klockan är bara elva på förmiddagen. Vissa handlar mat, men flera köper också glass, bland annat pojkarna Tuure, Onni och Taavi med mamma Pirre Halonen. Minstingen Tuures glasstrut hamnar genast på marken, på bordet intill balanserar storebror Taavi ett brödpaket på höjden, är det en skyskrapa? Samtidigt springer Onni över gatan för att ta bilen hem. Det är alltid så här, suckar mamma Pirre Halonen och ler brett.
Halonen besöker butiken så gott som varje dag. Pellinge är vackert, trivsamt och tryggt för småbarnsfamiljen som bott här i fyra år. Halonen och hennes skotska man ville ha något verkligt speciellt för att bosätta sig i Finland.
– Vi besökte Pellinge och slog till genast när en tomt blev ledig, säger Halonen.
Vintrarna kan kännas kalla och långa, men sommaren är idyllisk. Barnfamiljerna är många, och då man inte äter glass kan man leka sjörövare eller fiska.
– Jag brukar fiska lite gäddor och strömmingar, stora och små, säger Taavi.
För ett halvår sedan var det hajar och valar som gällde, säger Halonen.
Alla möts hos Benita
Landkspet är slående i sin klassiska skärgårdsidyll – små, slingriga landsvägar avlöses av grönskande holmar och karga klippor. Glimtar av öppna havet glimtar stundvis fram mellan öarna. Lupinerna står i full blom vid kanten av vägen som leder till ett lågt, och givetvis Pellingeenligt rödmålat hus med stor uteservering på Sandholmsudden. Benitas Café, Pellinges enda, är en given mötesplats för såväl Pellingebor som sommargäster i alla åldrar. På en hylla inne i det lilla kaféet står stamgästernas egna, unikt dekorerade ölstop radade.
Benita Weckström har precis skyfflat in en last bullar i ugnen och börjat bre smörgåsar som landar i glasvitrinen. Dagarna är långa och jobbet är tungt – men bara fysiskt. Weckström jobbar som vårdare om vintrarna. Det är något helt annat än kaféjobbet.
Benitas Café är ett legendariskt ställe på Pellingeskala. På 80–talet fick Weckströms mamma, som på den tiden ägde kaféet, som första i skärgården rätt att sälja mellanöl. Man trängdes inne i byggnaden. Senare byggdes en hönsgårdsliknande inhägnad där uteserveringen finns i dag. Där gästerna fick dricka sina öl. I dag går det att beställa en konjak hos Benita, men stället är ändå ett kafé framför pub och saknar de enorma mellanölsreklamerna som brukar pryda liknande byggnader.
Kring kafébyggnaden finns bastu, cykeluthyrning, tvättstuga och badstrand. Såväl barnens dag som seniordans är inprickade i kalendern. Snart ska en liten midsommarstång resa sig vid vattnet.
Motgångar förenar
I Söderby, bara ett stenkast från den lilla bybutiken, vårdar Anne-Maj Johansson ett brokigt hav av pelagoner i sitt stora växthus. Nybondas trädgård är ett annat Pellingeföretag som blomstrar under sommarmånaderna.
– Det är vilt den här tiden, man är alldeles mör efter september, säger Johansson.
Enligt Johansson har motgångar i form av nedskärning av servicen enat pellingeborna. Vi vill ha vår service, säger Johansson, vi har rätt till den. Hon vädjar till tjänstemännen att se till dem som är fast bosatta på Pellinge.
– Vi kan ju inte leva bara på sommaren.