På vandring i parken

Meningen är att vem som helst ska kunna njuta av olika natur- och kulturobjekt i nationalstadsparken och staden har gjort en broschyr där olika rutter finns inritade på kartan.

Promenaden startar vid Borgbacken och fortsätter längs åstranden mot Maren. Strax efter start jobbar två män på en ny gärdsgård nedanför Borgbacken.

– Det blir en lång gärdsgård i fin miljö, säger Jari Tolin medan han arbetar med stängslet.

Gärdsgården ska hålla boskapen på betet. Längden är 133 meter och Tolin och hans son har jobbat med staketet i en vecka.

Tolin gillar sitt jobb. Att använda traditionella arbetsmetoder och material gör jobbet intressant. Speciellt lätt kommer man inte undan när man tillverkar en gärdsgård från grunden.

– På vintern far man ut för att leta efter lämpliga trän. Det tuffaste jobbet är att klyva gärdslet med yxa. Själva byggandet är kul när man ser resultatet, säger Tolin som i onsdags var på slutrakan med projektet.

Graffitiklotter stör utsikten

När man närmar sig stadsbebyggelsen slås man av mängden av turister. På gamla bron fotografer ett gäng asiater ån, gamla stan och sig själva. På andra sidan bron kommer en halv busslast med rysktalande turister emot.

Efter att man passerat under Mannerheimgatans bro tar turisterna slut helt och hållet. Tittar man noga kan man se dem på andra sidan ån, flanerande längs Ågatan.

Efter att Wilenius båtvarv lämnats bakom ryggen möts man så småningom av en av nationalstadsparkens mera fula vyer; reningsverket vid Kokon som inte som sådant är en fröjd för ögat men som inte heller blir mer attraktivt av allt klotter.

Kärvänlig katt

Efter att ha fått vandra ensam från Alexandersgatans bro möts man äntligen av litet liv i Uddas. Denna gång i form av en sällskapsjuk katt som sitter och jamar mitt på övergångsstället.

Katten låter sig skrapas och slänger sig på rygg på asfalten när man stannar upp.

När Uddasvägen slutar och delar sig i Lappnäsvägen och Uddasstigen blir frågan hur man ska komma vidare mot Hammars? Här skulle turisten behöva vägledning i form av skyltar men det finns inga. En chansning på att fortsätta längs Uddasstigen visar sig vara rätt beslut, här börjar nämligen en cykel- och gångväg som tycks gå i rätt riktning.

Hänförande utsikt

I lummig försommargrönska är det riktigt skönt att promenera vidare mot nästa destination, Tornberget, nordost om sportplanen i Hammars. Fortfarande syns inte en levande själ, troligen är det tidpunkten på förmiddagen som håller folk borta från promenadstråken.

Eftersom det inte finns någon som helst skyltning vid klipporna som vätter ner mot stranden gäller det att chansa igen. Stigen upp mot Tornberget visar sig leda rakt upp mot de kala bergknallarna varifrån utsikten över Haikofjärden i sydost är fantastisk. I trakterna kring Emsalö verkar himlen ha öppnat sig medan det i Hammars ännu är uppehållsväder.

Följande attraktion är strandpromenaden vid Hammarsstranden. Trävillorna på sluttningen är pittoreska och välskötta och i småbåtshamnen ligger vita båtar och väntar på att semestersäsongen ska börja.

Orientering

Nästa frågetecken är hur man ska ta sig vidare mot Haiko? Alternativet att ta en avstickare in mot land verkar inte särskilt lockande. Det måste väl gå att ta sig raka vägen från Hammars till Mohikanstigen som är en liten väg med vilken man kan ta sig till Haiko gård?

Efter att ha gått längs några skogsstigar och forcerat risig terräng mellan två egnahemshustomter är det bara att promenera rakt till herrgården jagad av arga och stora myggor som verkar väldigt förtjusta i den svettiga vandraren.

På vägen ska det också gå att hitta en stig upp till Telegrafberget. Den stigen passeras dock obemärkt, berget med sina Edelfeltska vyer får vänta till en annan gång.

Slutsatsen blir att det lönar sig att hålla sig till vägarna och gå en litet längre rutt. Dels för att skogen bjuder på motstånd och dels för att invånarna i husen vid havet knappast vill att turister trampar omkring i deras skog.