Hönorna lockar ut de äldre på Solliden

Hönorna lockar ut de äldre på Solliden

Hönorna har en liten inhägnad i ett hörn av bakgården vid Solliden. Dörren till inhägnaden står öppen och hönorna får röra sig fritt.
– De är väldigt fästa vid varann, om den ena går ut så trycker den andra sig mot nätet, säger Mette Sundberg.
Hon är en av de som aktivt jobbat med att förverkliga tanken på Grön omsorg, en vårdform där man utnyttjar alla sinnen för att aktivera de äldre. De som orkar får även aktivt delta i arbetet, kratta och rensa och vattna.
– Vi odlar potatis i hinkar, så har vi lite lök, ett jordgubbsland, bärbuskar och äppelträn. Våra äldre kan sysselsätta sig här och tanken är att trädgården ska ge meningsfull sysselsättning.
Förutom det finns det blombänkar där ringblommorna snart ska titta upp, gångar som är planerade så att man kan vandra omkring.  Allt är omgivet av ett stängsel, för det här är ett stängt boende.
– Men vi försöker göra miljön så att det inte känns så stängt.

Torsten Lindqvist är 90 år, men han rör sig snabbt med sin rollator och går dagligen ut. Hönorna tycker han om att sitta och titta på, och han har fått i uppdrag att hitta på namn åt dem.
Ett namn hade han genast på tungan.
– "Gryton", skrattar han och medger att han tänker på en gryta då han ser ett höns.
Den andra hönan bör ju också ha ett namn och efter lite funderande kommer han på det.
– Kiltti kan den heta, för snäll är den ju.
Han är van vid höns eftersom det fanns sådana i hans hem. Han vet att höns ofta är lite rädda av sig och att det är bäst att sitta stilla och betrakta dem.
– Men de här hönorna har ingen pinne att sitta på, en sån borde de nog ha.
Det är killarna från Vägskälet som har fixat hönornas lilla hus och inhägnad. De är långtidsarbetslösa och Mette Sundberg pekar ut allt möjligt som de snickrat till på gården.
– Av flera söndriga gungor fick de ihop en som blev som ny. Den är väldigt omtyckt när vädret är varmt. Så har de snickrat bänkar och allt möjligt annat smått och gott.

Gårdsplanen ska växa runt hörnet på boendet så att man kan gå runt, dörrar ska breddas så att man enkelt kommer ut med rullstol eller rullator och terrassen ska växa. Här finns många idéer och Mette Sundberg vet att ett uterum påverkar humöret hos de äldre.
– Det är viktigt att kunna följa med årstidernas växlingar, att se, höra, känna och lukta. Det väcker många minnen.
Och inne i kafferummet är det flera som berättar att de har haft höns hemma. Anna-Lisa berättar om speciellt en tupp som blivit kvar i minnet.
– Den hade en kam som var så färggrann. Den tuppen, den var fin.
Mette Sundberg kommer in med ett ägg i handen.
– Nu har vi fått ihop åtta ägg.
Snart vankas plättkalas och senare i sommar med egna jordgubbar. Den tanken får smilbanden att vändas uppåt på både den ena och den andra kring kaffebordet.
Galina Lundström sitter bredvid sin man Herbert som bott på Solliden lite över ett år. Hon besöker honom så gott som varje dag.
– Jag är överlycklig över att han fick plats här. Personalen tar så väl hand om alla. Här blir ingen liggande i säng. Och det är så viktigt att man kan gå ut här på gården, vi gör det varje dag om vädret tillåter.