Aki och Antti är bra lyssnare, och de bidrar med egna erfarenheter.

"Kamratstödet har räddat hundratals"

BORGÅ. Att träffa en ödesbror eller syster kan vara räddningen. Genom andras liv speglas det egna och vägar ur eländet hittas.

Man ska aldrig tro att det inte går att göra sig kvitt ett beroende, det säger de två herrarna bestämt. Vi sitter i ett rum på Missbrukarkliniken intill Konstfabriken i ett rum där missbrukare samlas för sessioner. De deltar i Kamratstödet, där deltagarna via varandras berättelser ska hitta en väg ur beroendet.

– Det fungerar, egentligen det enda som fungerar. Det är en gåva från himlen, säger Aki.

Hans historia är ett exempel på det. Han har varit blandmissbrukare, men spriten var dominerande.

– Det första jag tänkte då jag vaknade på morgnarna var hur jag skulle komma över den första ölen.

"Kämpa litet"

Det var på sjukhuset som vändpunkten kom.

– Läkarna och sjukskötarna sa att försök nu kämpa lite. De sa att om jag slutar supa, så kanske jag skulle få en ny njure, och därmed överleva.

Aki fick en insikt om att han ännu skulle hitta en mening med livet, så han kämpade. Flaskan blev, och år 2007 fick han en ny njure.

- Jag gick med i kamratstödet och fick ett nytt liv. Nu lär jag mig nya saker varje dag och jag skulle inte ge bort en enda.

Insikt, inte teori

Han och Antti har lyssnat på varandras berättelser i kamratgruppen. Båda säger att det är just kamraternas insikter som känns befriande.

– Man sitter bland de som vet, de har erfarenheter. Det handlar inte om att träffa en "expert" med teoretisk kunskap som berättar åt sig hur det är att vara missbrukare.

Antti har varit nykter i över 30 år. Han säger att det är först nu med kamratstödet som han känner sig helt bekväm.

– Det är helt bortkastad tid att sitta med någon som ser på dig som enbart en alkis och som talar över huvudet på dig.

Antti satt på sin stampub kraftigt påverkad då en kille kom fram till honom och frågade om han behöver hjälp. Han var mogen för det, och det var just kamratstöd som kom att bli räddningen.

Nu har han hunnit vara stöd åt många och ibland till och med involverat sig allt för starkt i missbrukares liv.

– Det är inte bra då man börjar svara i telefon vilken tid på dygnet som helst, när man börjar oroa sig för någon och fixar och ordnar. Nu har jag lärt mig att säga att de som ringer, ska ringa nyktra.

Samma problem i grunden

Antti är glad över att man i kamratstödet insett att det inte är någon idé att göra skillnad på olika typer av missbruk.

– Nu blandar man olika typer av missbrukare i en grupp. Det är bra, för oftast finns det ju samma depressioner och problem i bakgrunden.

I gruppen upplever både Aki och Antti att de har fått bekräftelse och blivit accepterade som de är. Det är viktigt, eftersom samtal i grupp kräver förtroende.

– Vi har båda vuxit upp i en miljö där karlar inte ska visa sina känslor, inte gråta. Här brister nog fördämningarna ibland.

Berättelser som berör

Nu går de hela tiden på kurs och lär sig nytt. De har deltagit i seminarier, åkt runt och träffat olika människor och lyssnat på föreläsningar.

- En gång satt vi alkisar i hundratal i en och samma sal. Med oss hade vi studerande och det var nog lite svårt för dem att riktigt förstå vår roll. De tyckte att vi måste studera för att få ge stöd.

Men de vet att kamratstödet har hjälpt hundratals. Killen som en gång hittades i en soptunna och kuskades i väg för att delta i diskussionerna, honom skulle man inte känna igen idag, om det inte var för ärret i ansiktet.

– Han var inte omkring 60 år som jag trodde, han var 35 då han kom. Nu håller han ett servicehem och lever ett gott liv.