Foto: Kristoffer Åberg

Tvättning och bomullsvantar skyddar brandmännen

BORGÅ. Brandmännen utsätts för farliga rökgaser och partiklar när de går in i brinnande hus, släcker en bilbrand, men också när de förhindrar att en skogsbrand sprider sig.


Sedan 2004 har man på räddningsinstitutet i Kuopio undersökt rökdykare och konstaterat att de farliga partiklarna inte helt försvinner från rökdykarna ens när de har duschat sig efter sitt uppdrag. Ännu efter sex timmar kan man spåra de farliga partiklarna.
I Finland finns ett så kallat ASA-register där alla personer som i sina jobb utsätts för cancerframkallande ämnen registreras. Brandmännen räknas ändå inte ännu till den gruppen.
Just nu frågar många sig varför det är så här. Också ämnen som i sig inte är giftiga kan när de brinner ge upphov till farliga gaser. När giftiga ämnen brinner är riskerna mångdubbla. Någon statistik över brandmännens hälsa och cancerfrekvens finns inte att tillgå.
Roger Nybom är arbetarskyddsfullmäktig vid Östra Nylands räddningsverk. Han är ny på posten, för den här gången, men valdes till uppdraget första gången redan 2008. Under det senaste året har han genomgått en förmansskolning vid räddningsinstitutet och slutarbetet handlar om hur man kan utveckla arbetarskyddet inom räddningsväsendet. Nybom jobbar sedan 1996 i brandstationen i Lovisa.
Vid räddningsverket i Östra Nyland har man gripit tag i problemet med de farliga rökgaserna. Vid årsskiftet tillsattes en arbetsgrupp för att ge åtgärdsförslag om hur man kunde minska riskerna och den här arbetsgruppen har nu kommit med sin slutrapport.
Räddningsdirektörer från hela landet samlas på fredagen för att bland annat diskutera om brandmännen borde tas med i ASA-registret.
Smutsigaste hjälmen
– Det här är en fråga för Inrikesministeriet eller för Arbetshälsoinstitutet, säger Nybom. På våra räddningsstationer, i Borgå, Sibbo och Lovisa kan vi gå in för nya rutiner och en ny inställning och på det sättet jobba för en mindre belastning av rökgaser och farliga ämnen.
– Enligt gammal tradition är den tuffaste brandmannen den som har den smutsigaste hjälmen. Vi måste komma bort från det tänkesättet.
För det är genom att tvätta släckningskläderna, maskerna och aggregaten, allt som har använts under släckningen, som man kan få bort det mesta av de farliga partiklarna.
– En del kanske aldrig försvinner men vi måste börja någonstans, säger Nybom. Det är dumt att ta onödiga risker.
Farliga bilbränder
Tidigare har rökdykare och brandmän först släckt eldsvådan och sedan gått in på nytt, utan mask, för att riva det som behövs för att elden inte ska blossa upp på nytt.
– Man har inte ens tänkt på att man ju utsätter sig för alla gaser och partiklar, utan mask, säger Nybom. Det som man har märkt är att man fortsätter att lukta rök i flera dagar, trots bastubad och dusch.
– Förr släckte man bilbränder utan aggregat. Vid bilbränder uppstår de verkligt farliga gaserna när plaster, elkablar och kemikalier brinner. Farligt är det också i vanliga lägenhetsbränder när madrasser, kläder och mycket annat som innehåller plast går upp i rök.
Sverige är ett föregångsland.
– Där följer man modellen Friska brandmän och byter all utrustning och alla kläder genast efter eldsvådan, säger Nybom.
In i bilhytten
– Hos oss har vi ofta tagit med både smutsiga slangar och aggregat in i bilhytterna när vi åker från en brandplats. Nu är det meningen att allt sådant ska packas i skåpen som finns på utsidan av brandbilen. Dessutom ska bilarna tvättas mycket mera omsorgsfullt än tidigare.
Problem kan det bli i Lovisa där man inte har en skild tvätthall för bilarna.
– Men det problemet går säkert att lösa, säger Nybom. I Sibbo och Lovisa har man inte heller möjlighet att tvätta förorenade kläder i en industritvättmaskin som är vikt speciellt för det ändamålet. Därför har vi tänkt att man där kan plocka in allt som ska tvättas i plastsäckar som förseglas och skickas hit till Borgå.
En så enkel sak som bomullsvantar är en bra skyddsutrustning.
– Det har visat sig att bomullsvantar under rökdykningshandskarna rätt så effektivt förhindrar att partiklarna går in i kroppen, säger Nybom.
Feber
Det är just under rökdykning som kroppen är speciellt mottaglig för de farliga ämnena.
– När man går in ett brinnande hus där värmen kan stiga till 400 till 700 grader stiger också kroppstemperaturen snabbt, trots rökdykarutrustningen, säger Nybom. Man får feber och porerna öppnas. Då påverkas man mycket lättare av främmande ämnen än när man har normal kroppstemperatur.
Just temperaturen spelar en stor roll också när det gäller de farliga rökgaserna. När värmen är hög på en brandplats brinner också de farliga ämnena snabbare bort. Om elden bara pyr bildas betydligt mycket mer gaser.
Tidigare trodde man att en skogsbrand ungefär motsvarade belastningen från brinnande trä. Nu har man kunnat konstatera att stora mängder tungmetaller också förgasas vid en skogsbrand. Det är industrinedfall och till exempel rester från Tjernobylolyckan som har samlat sig i humus och mossa i skogarna.
– En vanlig skogsbrand släcks ofta av brandmän i t-tröja, släckningsbyxor och hjälm, säger Nybom. Då får man rökgaserna direkt på huden, men frågan är hur länge man orkar släcka iklädd full utrustning en varm sommardag.
Det finns många risksituationer och allt kan man inte förutse.
– Det viktigaste är att ändra på inställningen, säger Nybom. Alla måste inse att det på riktigt är farligt att utsätta sig för gifter.
Rökgaserna och de farliga partiklarna kan bli droppen som får bägaren att rinna över.
– Många av oss utsätts för mögel i daghem, skolor, militären, säger Nybom. Också på räddningsinstitutet har man haft inneluftproblem. Kroppen är i ett tillstånd där det kanske bara behövs en belastning till för att resultera i astma, cancer. Därför skulle det vara bra med en registrering i ASA-registret.