Kalle lever ett inrutat badmintonliv

– Man måste vara organiserad hela tiden. Det var jag inte tidigare men det blir bättre hela tiden, säger Koljonen.

Valborg och första maj ska han tillbringa i Danmark och med att spela i herrklassen i en internationell turnering. Mellan träning och packande av resväskan hinner han ta en kort tur till sin gamla skola i Söderkulla.

Koljonen hör till världseliten bland juniorerna men nästa år lämnar han junioråren bakom sig och då blir det betydligt tuffare tag i turneringarna. Steget upp till herrklassen är ganska högt. Inställningen är det åtminstone inte fel på, han vet vad som gäller.

– Om man vill bli bra så måste man hela tiden göra allting litet bättre för det finns säkert någon annan som gör saker minst lika bra.

Det betyder att han mer eller mindre lever enligt en minuttidtabell, allting måste planeras noga på förhand. Vilket i sin tur innebär att det mesta går på idrottens villkor.

– Mina badmintonkompisar träffar jag hela tiden men de andra kompisarna ser jag inte så mycket av, säger Koljonen.

Måste lägga band på sig själv

När han började spela badminton i fem, sex års ålder tränade han två gånger i veckan. Nu är han uppe i två gånger varje dag och då hinner man inte med några onödiga utsvävningar.

– Jag har varit tvungen att ge upp ungdomstidens förlustelser. Inte kan jag festa varje eller vartannat veckoslut. I stället blir det kanske en gång varannan månad.

Alltid är det inte lätt att säga nej när kompisarna ber en följa med och festa.

– Nog har det funnits stunder då man måste säga nej med långa tänder. Men ibland måste man komma ut i friska luften för att igen orka träna vidare.

Tanken att badmintonkarriären skulle ta slut och han var tvungen att hitta på något annat att göra har han knappast tänkt.

– Jag skulle säkert börja studera. Jag har blivit ganska organiserad så det skulle knappast vara något problem, säger Koljonen.
 

Danmark ett alternativ

Efter att han tagit studenten finns det en möjlighet att han söker sig utomlands för att träna. I praktiken är det nämligen mycket svårt att slå sig fram till världseliten från Finland. Enligt honom själv är Danmark ett bra alternativ. Dels för att danskarna har spelare på absolut världsnivå och dels för att hans spelstil passar bra ihop med danskarnas.

– Jag brukar inte göra en långtidsplanering utan sikta mot nästa turnering. De små stegen för sedan framåt mot de stora målsättningarna, säger Koljonen om projektet att ta sig till OS 2016.

Nu när turneringen i Danmark är undanstökad, det blev en matchseger och en förlust, väntar grundträningsperioden.

– Sommaren är den bästa tiden. Då hinner jag koppla av mellan träningarna eftersom jag inte har skola och då hinner jag också träffa kompisarna.

Att bli badmintonspelare med sikte på toppen är ett val som han gjort. Motivationen är på topp men det har den inte alltid varit.

– I 14-årsåldern började jag tänka att jag inte orkar hålla på med det här. Alla kompisar var ute och hade något annat för sig. Jag kämpade i ett år innan jag kom över det, säger Koljonen.