Shens plats i familjen är självklar

 

– Nu är vi en tvåbarnsfamilj, säger Kari Hynninen. Vi hade nyss ett första besök av vår socialarbetare och hon konstaterade att allt är som det ska.

Allt är sig egentligen likt i det pittoreska huset i Tolkis. Matbordet har bytt plats och Vernas rum är nu ett barnrum för två.
Fredagen den 15 mars landade familjen Hynninen-Jonkari på finländsk mark tillsammans med barnen Verna och Shen.

Tydliga roller

– Ättä! Tättä! Isiii!

Det är Shen som visar att han redan lärt sig finska. Det är inte bara "mamma", "pappa" Shen lärt sig. I famnen på Kari upprepar Shen långsamt:

– Minä olen Shen, minä olen Shen.

– Vi har tydliga roller i förhållande till Shen, säger Leena Jonkari. Jag är den som står för mat och tröst, mycket tack vare det att jag är den som är hemma med barnen. Kari är den som Shen söker sig till då han vill läsa eller lägga pussel.

– Shen är en liten professor, han kan sitta hur länge som helst och lägga ett pussel. Han vänder och vrider på bitarna, tar sig en funderare, ja, han kan verkligen fokusera, berättar Kari.

Många föräldrar skulle säkert vara väldigt glada över just det draget i sina barn. Shens lugn, förmåga till koncentration, är ett resultat av att han levt hela sitt liv på ett kinesiskt barnhem. På barnhemmen är det strikt disciplin som gäller.

Att växa in i familjen

– Allt har gått väldigt bra, säger Leena Jonkari. Jag tror att det var lättare för Shen att följa med oss redan i Kina tack vare Verna, det kändes genast som om de två fann varandra.

Att Shen trivs i sin nya familj går inte att ta miste på. Allt är ändå i sin linda och före Bbl anländer får vi ett meddelande av Kari.

"Ta inte Shen i famnen och tro mig, han kommer att försöka."

– Det handlar om att Shen inte ännu vet vilka fullvuxna människor som är hans "egna". För att han ska lära sig vilka människor som utgör hans familj ber vi främmande personer och till och med släkt och vänner att undvika direkt och långvarig kontakt med Shen, berättar Leena.

– Det handlar om att ingen annan än vi skall ta Shen i famnen, att främmande personer inte ska hålla ögonkontakt med honom för länge, fortsätter hon. Det är viktigt för barn som Shen att de först får en hållbar och stark relation till sina nya föräldrar och syskon.

Vi sätter oss vid bordet för att dricka saft och kaffe och det är svårt att hålla blickarna borta från den glada pojken som sätter sig vid ändan av bordet.

– Du kan ana dig till delar av hans erfarenheter då du ser honom le, berättar Leena. Leendet är mer en automatisk reflex, du får något som ser ut som ett stort leende då Shen märker att du tittar på honom.

Det är i de små detaljerna, just i leendet, viljan att göra besökarna glada, man kan ana sig till att Shen inte haft en alldeles vanlig start i livet.

Från Kina till Tolkis

– Tolkis och vår bakgård är en ypperlig plats att landa på med ett nytt barn i familjen, säger Leena med ett skratt. På bakgården kan Shen och Verna, iklädda galonkläder, sitta i vattenpölarna i timmar.

Avskildheten är en fördel under den första tiden med ett adopterat barn i familjen.

– Man kan bara ana sig till hur det skulle varit om vi landat i en storstad, med massor av människor, färger och ljud.

– Det är härligt att ha en lekkamrat, svarar Verna på frågan om hur det nu känns att vara storasyster. Vi leker alla våra favoritlekar, jag lär Shen mina lekar, berättar hon.

– Hon har varit en fantastisk syster till Shen, bekräftar Kari. Det är klart att hon ibland tycker att det var roligare förr, då hon var den som fick all uppmärksamhet, men det går snabbt om.

De har båda, både Verna och Shen, lärt sig att man inte alltid kan få det man vill genast.

Ett annorlunda föräldraskap

Då Bbl senast träffade paret Hynninen-Jonkari berättade de hur olika de, på känslomässig nivå, knöt relationen till Verna. Kari föll pladask och för Leena handlade det om att låta känslorna växa fram.

– I fråga om Shen och vår relation, så känns det som om den byggs genom att vi lär känna varandra, att vi gör saker tillsammans säger Kari. Kärleken växer gradvis.

– Den här gången handlar det inte så mycket om den himlastormande och omvälvande känslan, instämmer Leena. Det beror nog på det att vi redan hade Verna, att vi var redan föräldrar då vi fick Shen.

– Det viktiga är att Shen genast kändes som en del av vår familj, den känslan var så självklar genast från första början, säger Kari.

Det viktigaste i livet är att cykla

Snön smälter på den stora gården i Tolkis. Verna och Shen väntar på att de ska få ta ut sina cyklar, inomhus har de redan hunnit träna i många, många varv.

Då Bbl senast träffade familjen fick paret Hynninen-Jonkari beskriva hur de trodde att framtiden som tvåbarnsfamilj skulle se ut. Leena sade då att hon "ser framför sig att barnen leker uppe på andra våningen i sitt rum. Efter en stund inser jag att det är helt tyst i deras rum och då måste jag gå upp för att kolla vad de har hittat på för hyss." (Bbl 28.2)

Blev det så?

– Jo, skrattar Leena. Härom dagen lekte syskonen uppe i sitt rum. Först var det tyst och sedan hördes ett stort brak. Då jag gick upp visade det sig att Verna lärde Shen bygga trappsteg som ledde upp till en hög möbel. Nå, trapporna rasade och det var det som var braket.

En normal vardag i en tvåbarnsfamilj i Tolkis.