Till Norrkulla kom fåren som bröllopsgåva

Lamningsperioden för med sig en hel del arbete men Elisabet Lundström på Norrkulla i Gesterby tycker samtidigt att det är den mest givande tiden på året. Hon njuter av att följa med hur lammen utvecklas, hur de leker och nojsar, med varandra men också med sina mammor. Samtidigt är det bra att Lundström finns där, lammen vänjer sig vid en människas närvaro samtidigt som hon kan följa med att alla får, såväl stora som små, är glada och nöjda.

– Om det är något djur som alltid ligger, då är något fel.

Det händer att hon tar på sig hörselskydden när hon går in till fåren. De är inte tystlåtna precis och alla bräker på sin egen fason. Det betyder att den gamla ladugården fylls av allt från de minsta lammens ljusa bräkanden till de fullvuxna tackornas, ömsom gälla, ömsom råmande rop.

Lammen snor runt varandra, de trängs i det djupa fönstersprånget där de söker ljus och värme i vårsolen som tittar in genom rutan. Tackorna står tålmodigt ett stycke ifrån och håller ett vakande öga på sina telningar. Lammen spatserar runt i höet på långa ben. En del är svarta, andra håller på att övergå i grått medan några är alldeles ljusa. De äldsta lammen som har en månad på nacken är täckta av krullig ull, medan ullen på de yngsta i besättningen, som föddes under söndagsnatten, ännu är kort och slät.

Elisabet Lundström lyfter upp favoriten i famnen; ett brunt lamm.

– De flesta lammen blir gråa, men Kajanalandsfåret kan också vara brunt.

Goda egenskaper

Många av fåren i besättningen representerar de inhemska raserna, men en del är korsningar. Lundström säger att fåruppfödare utomlands intresserar sig för de finländska fåren eftersom tackorna lätt blir dräktiga. Tre till fyra lamm per lamning är inte ovanligt och Lundström säger att tackorna brukar klara lamningen bra, eftersom rasen inte är så stor. Små tackor får små lamm. Svårare kan det bli om man väljer en bagge som är av en annan ras, då blir lammen följaktligen större.

– Vi har haft får i 20 år. Vi fick de första i bröllopsgåva, berättar Lundström.

Nu står knappt tjugo tackor och en bagge i fårstallet. En del av tackorna är inackorderade under vintern. Till sommaren tar ägarna hem dem. Den mest intensiva lamningsperioden är redan över, men i en separat kätte står tre unga tackor som samtliga ska lamma för första gången. De går fortfarande i väntans tider och Elisabet Lundström säger att det alltid är svårare att förutspå när det är dags då det är frågan om tackor som inte har lammat tidigare.

Kameran underlättar

För att inte behöva stiga upp flera gånger om natten för att kontrollera att allt är lugnt, vakar webbkameran i taket på ladugården. Det är en stor förbättring, nu kanske det räcker med att kliva ur sängen. Om ingenting tyder på att någon av tackorna håller på att lamma, kan Lundström fortsätta sova.

– Det här är egentligen en hobby för oss, vi har får i så liten skala. Arbete och hobby går ihop.

Elisabet Lundström tycker om får av flera olika orsaker. Dels för huden, ullen och köttet, men alldeles särskilt för att fåret är en utmärkt landskapsvårdare. När snön smälter och gräsmattan tar sig brukar fåren få vänja sig vid grönbete med att beta av den några timmar per dag. Därefter är det dags att släppa ut dem på bete. Det är då familjens svartvita vallhund Keanu – minst lika charmerande som skådespelaren vars namn han har lånat – får träda i tjänst. Under vinterhalvåret går han inte direkt sysslolös, han hjälper matte med att hålla tackorna borta från foderrännan när det är dags att utfodra skocken, men i övrigt har han sparsamt med jobb.

Kan sin sak

– Keanu vet skillnad på tackor och lamm. Han ser med helt andra ögon på lammen. De får komma fram till foderrännan när jag matar djuren, men tackorna ser han till att hålla på avstånd.

Lundström menar att vallhunden förstår sig på fåren betydligt bättre än en människa gör. Keanu vet instinktivt vad som förväntas av honom i arbetet, det som hund och matte behöver träna är samarbetet, för att den ena ska förstå vilka förväntningar den andra har.

Hunden följer intresserat med de lekande lammen. Ett av dem har klättrat upp på sin slumrande mamma och har fullt sjå med att hålla balansen. Det är inte sällsynt att lammen lägger sig till rätta ovanpå mammas rygg. Det är varmt och skönt i ullen.

För den som är hungrig

I en liten kätte finns lammbaren, som är öppen dygnet runt. En röd kanister har försetts med två syntetiska spenar och där kan hungriga lamm förse sig. Om tackan får många lamm på en gång är det inte självklart att mjölken räcker till åt dem alla. Dessutom händer det att tackan vänder lammen ryggen direkt efter lamningen, och då finns det ingenting annat att göra än att sära på tacka och lamm.

En tacka som ska lamma får vara kvar i den stora kätten till en början för att kunna röra på sig under värkarna. När själva lamningen närmar sig flyttar Elisabet Lundström över den blivande mamman i en separat kätte. När lammen är nyfödda är det viktigt att de får vara tillsammans med sin mamma under de första dygnen för att präglas av hennes doft.

Tackorna låter sig gärna krafsas, både bakom öronen och i ullen. Lundström säger att Kajanalandsfåret har en fin ull.

– Efter merinoullen är det här världens finaste ull.

Hon använder den gärna när hon sticker och väver.