Dövskolan i Borgå lever än i många hjärtan i Sverige

– Det där trädet vid dövskolan har stått där på gården sedan fyrtio- och femtitalet. Våra föräldrar har lekt och klättrat i det, pussats i det. Och nu är det gammalt och böjt till marken.

Monika Selin, 39, är en av de sista eleverna vid dövskolan i Borgå som stängde 1993. Som skola var den inte mycket att ha, men de som gick här, bodde och hade barn här blev som en familj. Eleverna gifte sig inte ens med varandra efteråt, "vi blev som syskon".

I dag finns de flesta av dem i Sverige. Efter dövskolan var det här skolorna fanns – yrkesskolor och gymnasier i Stockholm, Örebro, Härnösand. Hit utvandrade de. Årligen träffas de många finlandssvenska döva i Sverige, där de sedan 2004 har en egen förening.

– Jag blir så ledsen när jag ser dövskolan i Borgå i dag, säger Karin Kronlund-Saarikoski, som var elev där 1955-64. Det känns så kyligt där och man måste ha lov för att gå in på gården, säger hon.

Vid årets finlandssvenskas dövträff i Härnösand får de höra att dövskolan i dag har blivit värdebostäder med stora rum och högt till tak. Någon har sett en flygel bäras in i en av bostäderna.

– Neej!, tecknar Monika Selin. Det är ju helt fel! Musik?! I ett hus för döva?!

Läs ett reportage från de finlandssvenska dövas träff i Härnösand, i lördagens Borgåbladet.