På med haklappen. Kommundirektör Mikael Grannas provade på att jobba inom äldreomsorgen på onsdagen. Sjukvårdaren Stina Munter instruerar.

Kommundirektören hjälpte till med morgontoaletten

Vid tio-tiden på onsdagsförmiddagen hade kommundirektör Mikael Grannas hunnit hjälpa fyra klienter på demensenheten Solliden med morgonsysslorna

Tillsammans med sjukvårdaren Stina Munter ser Mikael Grannas till att klienterna är torra, rena och påklädda; kort sagt, redo för en ny dag. Han har börjat sitt arbetspass en timme senare än Munter, som har kommit till klockan sju.

På avdelningen finns 21 klienter som alla lider av medelsvåra eller svåra minnessjukdomar. Just nu är det många klienter som är i behov av mycket hjälp och vård. 

Mikael Grannas styr Leena Lahtinens rollator ut ur rummet och mot matsalen. Där får hon sätta sig med ett glas saftsoppa och en kopp kaffe. Torsten Lindqvist har redan ätit morgonmål. Han och Grannas är gamla bekanta, de träffades i höstas.

– Har du ätit gröt, undrar kommundirektören.

Torsten Lindqvist intygar att så är fallet. Det smakade mycket bra dessutom. Grannas håller med om att gröt är gott på morgonen.

– Det brukar jag också äta.

Närvårdaren Leila Untinen ska hjälpa nästa klient att stiga upp och Grannas följer med. Untinen säger att kommundirektören får en likadan introduktion som den som gör sin första arbetsdag på avdelningen. På en dag hinner man förstås inte med hur mycket som helst, men Grannas är ändå nöjd med den inblick i vardagen som arbetspraktiken ger.

– Vi är tacksamma för att han ville komma för att se verkligheten, säger Stina Munter och tillägger att den som bara kommer på besök och kanske dricker en kopp kaffe inte hinner bilda sig en uppfattning om jobbet.

Själv har hon jobbat på avdelningen i tre år och säger att det aldrig har varit så arbetsamt som nu. 

Mikael Grannas konstaterar att vårdarna inte har det lättaste av jobb.
– Det är fysiskt och mentalt jobbigt och man kan inte gå fram som en robot. Det märks klart att alla är individer och har sin personlighet.