Borgå har redan en flygplats

Flygbullret skrämmer dem som motsätter sig en flygplats i Borgå. Men de har kanske inte märkt att här faktiskt redan finns en.

Tittar man noga en lämplig dag kan man få se flygplanen lyfta och landa på en åker invid Shell i Kungsporten. Då är Porvoon ilmailukerho – allt från småpojkar till äldre herrar – ute och luftar sina radiostyrda modellflygplan.

Där kan flygplanen göra loopingar och rollar som riktiga konstflygningsplan eller tävla i hastighet runt en triangelbana. I höstas försåg flygarna sina plan med ledlampor och gjorde en nattflygning över sin flygplats.
Dessa plan kan vara upp till tio kilo tunga och göra 150 kilometer per timme. Därför är säkerhetstänkandet viktigt. Alla plan ska vara i skick med batteriet laddat eller tanken fylld. Flygplanen får inte cirkla över butikerna eller macken och heller inte landa bland bilarna på vägen ens av misstag. De har en viss flygsektor som sträcker sig ut mot Kialaåkrarna.
Flygkrascher inomhus

– Men inomhus kan vi göra vad som helst, säger Jan Stenström, vice ordförande i klubben och syftar på den andra flygplatsen i staden, det vill säga Kokonhallen.
I Kokonhallen samlas modellflygarna vintertid då vädret inte tillåter det ute i Kungsporten. Då tas lättviktarna på högst 200 gram fram; inomhus måste planen vara lätta, långsamma och eldrivna. 
Här är flygledningen obefintlig – planen flyger hejvilt kors och tvärs. Någon helikopter kretsar också i ett hörn. Det gäller att se upp för mitt i allt kan ett plan surra tätt förbi huvudet. Flygkrascher är inte alls ovanliga. Ibland kommer väggen, taket eller något annat plan emot. Ibland förloras flygförmågan efter en alltför tvär gir, och då störtdyker planet i golvet.
– Det är såpass trångt att det alltid blir lite spillror, säger Stenström.
Så då gäller det att vara lite av en flygmekaniker. Händighet är ett plus för den som vill flyga radiostyrda flygplan. Man ska kunna såga, limma, löda och måla. 
Flygande pizzalåda

Många bygger sig inte bara ett utan flera egna flygplan. Petri Kantola, ordförande för flygklubben, har hunnit med omkring 500 byggen. Och fantasin flödar. Efter ett otal vanliga flygplan är det skoj att prova på alla möjliga udda skapelser.
– En pizzalåda kan också flyga. Och om en sak inte fungerar kan man i stället hitta på något annat, säger Kantola.
Själva flygandet var nummer ett då han var yngre. Och det är fortfarande verkligt roligt. Men med åren har byggandet blivit allt viktigare. Det är avkopplande att få knåpa med planen. Och så tycker han om att lära juniorerna flygandets konst.
Flyga kan han sannerligen. Men så har han också under sina ungdomsår flugit radiostyrda målplan som arméns luftvärnsartilleri övat sig på att skjuta ned. 
Flygplanen lyder honom snällt trots att det många gånger ser vådligt ut – ett rätt stort plan ser ut att dansa framför honom medan en liten gällt surrande MiG-15 i rasande fart galant klarar de branta svängarna inne i hallen.
– Det är nog inte mera än 30 kilometer per timme. De korta avstånden och det högfrekventa ljudet gör att det verkar gå snabbare undan. Men fortare än så går det inte att flyga här, sedan kommer väggarna emot, säger Petri Kantola.
Riktigt jetplan

Ett verkligt fartvidunder på två meter och drygt tio kilo har Risto Ojala skaffat sig sedan han återupptog modellplanshobbyn för drygt tre år sedan. Jetplanet med turbin klarar upp till 350 kilometer per timme och har en landningshastighet på 120 kilometer per timme. Hans följande jetplan ska komma upp till 450 kilometer per timme.
Jetplanet har inget att göra inne i Kokonhallen och inte ute i det fria i Kungsporten. Han vågar bara flyga det på en riktig flygplats där det finns tillräckligt med utrymme. Tankarna är fyllda med riktigt jetflygbränsle som gör planet till en brandbomb om det kraschar mot någonting.
Det gäller att vara mycket skärpt då man hanterar ett dylikt flygplan. Försvinner det ur sikte kan det gå illa.
Som på riktigt
Risto Ojala har några gånger haft flygplan på villovägar. Men då har de varit av den ofarliga sorten.
– Då de råkat flyga bakom träden har jag försökt komma ihåg i vilken riktning, höjd och hastighet de flyger. Sedan har jag försökt styra dem enligt vad jag tror. Och jag har fått dem tillbaka. Men det kräver rutin för att lyckas, säger han.
Numera kan modellflygplanen förses med en lätt videokamera som sänder fågelperspektivsbilden direkt till flygarens videoglasögon. Då flyger man nästan som på riktigt trots att man står stadigt på marken med fjärrkontrollen i händerna.
Lätt att börja flyga

Tack vare de allt lättare och effektivare litiumpolymerbatterierna har utbudet av små fjärrstyrda luftfarkoster ökat. En del helikoptrar kan man till och med flyga med inne i vardagsrummet.
– Gränsen mellan leksak och hobbyplan är diffus, säger Jan Stenström.
Småbarnleksaker på knappa tjugo euro kan vara en bra inkörsport till flyghobbyn. Men i leksaksaffärerna hittas såväl bra som dåliga luftfarkoster. Därför uppmanar Stenström folk att fråga exempelvis flygklubbens medlemmar om råd innan de köper sig en skojig helikopter.
Vikt och effekt ska vara anpassade till varandra. En tung helikopter med dålig effekt har man inte länge glädje av.
Ifall flygflugan biter kan man vända sig till klubben för att kunna gå vidare. Vill man ska skaffa sig ett första ordentligt plan får man räkna med att det kostar 300 euro. Därefter brukar det årligen gå omkring 200 euro till reservdelar.