Havskabel läggs ner i Nikuviken

Estlink 2 tryggar eldistributionen mellan Finland och de baltiska länderna. De baltiska staterna blir mindre beroende av rysk el när kabeln tas i bruk samtidigt som den tryggar elöverförseln från Europa till Finland, om det skulle råka uppstå ett fel i förbindelserna från Sverige.

Tidigt på söndagsmorgonen parkerade det norska kabelfartyget Nexans Skagerrak i Nikuviken. På fartygets däck ligger en jättelik rulle med kabel, och långsamt matas kabeln ut ur fartyget. På ett blygrått hav flyter orangefärgade kuber med jämna mellanrum. De är flytetyg som ska förhindra kabeln från att sjunka till botten i förtid. Kabeln matas ut och in mot land, där den leds in i ett skyddsrör för att sedan förenas med landkabeln som redan är dragen.

Vd:n för Fingrid, Jukka Ruusunen säger att man på det här sättet kan integrera Baltikum med den nordiska elmarknaden. När Estlink 2 är klar att tas i bruk i början av 2014 utökas överföringskapaciteten mellan Finland och Estland med 650 megawatt. Därefter är den totala kapaciteten länderna emellan 1 000 megawatt.

Om en vecka, eller allra senast om en och en halv vecka, ska man ha dragit 75 kilometer kabel rakt ut i Finska viken. Arbetet med att lägga ner den andra halvan av kabeln, från den estniska sidan är redan avslutat.

– Det gick bra, inga problem uppstod, säger projektchef Risto Ryynänen.

Exakta koordinater hjälper till med att lokalisera ändarna som ligger på havsbottnen, de lyfts upp till ytan med hjälp av robotar och dykare, och så binds de samman. Därefter får kabeln sjunka ner till havsbottnen.

För att kunna lägga ner havskabeln på lämpliga ställen utnyttjas robotar som vägvisare. Annars finns risken att kabeln kolliderar med stora stenar och det vill man undvika. Däremot är det en god lösning att dra kabeln mellan stenar där det går, eftersom den då ligger väl skyddad.

Det norska fartyget är mycket stabilt och därför behöver man inte oroa sig särskilt mycket för väder och vind. Kylan är ett större problem, det får inte vara för kallt när kabeln läggs ner eftersom den då riskerar att brista. Med hjälp av vattentryck skapar man en meterdjup fåra i havsbottnen som kabeln sjunker ner i. Därefter täcks den över av bottensediment. Därför har det varit nödvändigt med noggranna undersökningar av havsbottnen på förhand. Risto Ryynänen säger att Finska viken döljer krigstida minor som måste undvikas. Kabeln kan inte heller dras genom Naturaområden eller där havsbottnen är alltför oländig.

– Med Nordstream har vi diskuterat hur vi bäst korsar gasröret. Det krävs ett avstånd på 30 centimeter mellan gasröret och kabeln, säger Ryynänen och tillägger att den del av kabeln som korsar gasröret paketeras in ordentligt för att man ska uppnå det rätta avståndet.

 En meter havskabel väger 75 kilogram, vilket betyder att den är betydligt tyngre än den kabel som läggs på land. Därför kan inte hela den 75 kilometer långa kabeln tas ombord på det norska fartyget med en gång.

Ruusunen säger att man räknar med att kabeln ska tjäna i 50 år utan att behöva underhållas.