Paret Zabludowicz gläntar på dörren till sitt konstparadis

Äntligen öppnar dörrarna till paret Zabludowicz Sarvsalö – nu är hemlighetsmakeriet över. Det skulle man tro, men det visar sig att de öppna dörrarna tills vidare är bara på glänt. 

Intrycket är psykedeliskt. Över ett landskap av vida slätter, åkrar och slingrande landsvägar är enorma, kryptiska installationer utplacerade, som om de damp ner från rymden bara för oss. Men Anita och Chaim "Poju" Zabludowicz har trappat upp sin konstkollektion sedan tre år tillbaka. Nu är det äntligen pressens tur att ta sig en titt på kollektionen som placerat Sarvsalö på världskartan. 

– Welcome to Sarvisalo!

Anita Zabludowicz välkomnar oss till Sarvsalö som en fullfjädrad politiker, eller snarare kunglighet. Hon berättar om mammutprojektet, avfyrar några leenden åt fotograferna, och svarar formellt på några frågor. Hon tycker om att bada bastu och simma, that's it. Det blir genast klart att det paret Zabludowicz inte kommer att stiga ut ur sin hemlighetsfulla skugga i dag. 

Hon försvinner lika snabbt som hon uppenbarade sig, och vi lämnas i sällskap av Elizabeth Neilson som ä chef för Zabludowicz Collection, ett internationellt vistelseprogram för konstnärer. Vi får titta in i Stone Clad Cottage av Richard Woods, ett trähus som har gjorts om till stenhus och sedan till trähus igen ... eller hur var det nu? Här på Sarvsalö är allting lite upp och ner. Inne i stugan pryds fönstren av virkade gardiner, och de gröna trägolven lyses upp enbart av några nakna glödlampor som dinglar i taken. På väggarna hänger tavlor som föreställer röda tegelväggar. Utanför står en böljande, blå plast –och metallinstallation mot en bakgrund av björkar i täta rader. 

Paret Zabludowcz började av misstag smala på konst under 90–talet, och nu utvidgas deras konstsamlingar från New York och London till Sarvsalö. Här flyter naturen och konsten in i varandra, då unga lovande konstnärer får en plattform där de kan ta det lugnt, koncentrera sig och utvecklas. 

– Det har varit en fantastisk succé, säger Anita Zabludowicz.

Ingen press att skapa

Efter Anitas hälsning bär det av till Hermans, där den mesta konsten är utplacerad. En enorm gammal lada är upprustad för konsten, och ger stämningsfulla ramar åt de kufiska installationerna som är utspridda i rummet. En bit från ladan, vid utkanten av gården, har den amerikanska konstnären Matthew Day Jackson installerat en utomhusskulptur inne i jorden. Besökarna får gå in i grupper av tre, fler får inte plats på samma gång. Inne i den minimala källaren möts man först av sin egen spegelbild. Men då den tunga dörren drämmer igen träder ett hisnande skelett gjort av återvunnet material och en avgjutning av konstnärens egen skalle fram. Besökarnas egna röster ekar spöklikt i rummet. Snacka om klaustrofobiskt.

Paret Zabludowicz är stolt över att de kan stöda unga konstnärer, och dessutom erbjuda förstaklassig förvaring av konsten. Konstnärerna väljs ut med konsten som första prioritet. Konstnärerna som vistas på Sarvsalö inte kända, men vem vet om de är det i framtiden. Just nu syns ingen av konstnärerna till, de vistas här främst under våren och början av sommaren. 

Ansatsen är enorm, för att inte säga spektakulär. Budgeten är det naturligtvis tyst om, men konstnärerna har det enligt producent Elisabeth Neilson bra här. De får ta det lugnt och diskutera konst, andas ut och inspireras i en rofylld omgivning. 

– Här finns ingen press att skapa eller prestera, säger Neilson.

Öppet hus, men inte i praktiken

Den tredje och sista destinationen är Svennas, där vi möts av mer liv och rörelse. Det förblir oklart om de gröna, stora träföremålen som vi går förbi är modern konst eller en minigolfbana. I närheten bor konstnärerna då de vistas här. En gigantisk spindelliknande installation som skjutsats hit från New York står ståtlig mot barrskogsremsan i bakgrunden. En gigantisk, maskliknande skulptur visar sig vara en bänk, men nu förvånar inget längre.

De tre senaste åren har paret Zabludowicz vistats mer än vanligt på Sarvsalö. Mycket har funnits att göra, och trots att paret inte tar del av det praktiska arbetet är de med och fattar besluten. Elisabeth träffar dem två gånger i veckan.

– Paret besöker Sarvsalö ofta, men har enligt Neilson inga planer för att flytta hit från sitt nuvarande hem i London. 

Sarvsalö förblir ett sommarställe. Poju syns inte till, kanhända befinner han sig i närheten men vill inte visa upp sig. Vi får inte se deras hus, och enligt Neilson är Poju i Finland, men var, det får vi inte veta. 

Neilson vill poängtera att området är privat, vi vanliga dödliga är inte välkomna att snoka i knutarna. Den nittonde augusti har konstsamlingen öppet hus, men i praktiken är dörren bara på glänt. Tillställningen, som man måste anmäla sig i förväg till på Zabludowicz–kollektionens webbplats, lär vara nästan fullbokad. Det finns inget hopp om att se mer av Zabludowicz i sommar. 

Elsa Kemppainen