Alla skall garanteras en värdig ålderdom

Antalet Borgåbor som är över 75 år gamla kommer att öka fram till 2040 från nuvarande 3 500 till 8 500.
I landet som helhet motiveras bland annat kommunreformen med försörjningskvoten som blir bara sämre ju mer åren går. Snart är vissa kommuner i det läget att varje arbetsför person måste försörja en annan som inte är produktiv, ett barn, en åldring eller en arbetslös.
– Men samhället skall anpassa sig till den aktuella samhällsstrukturen, säger chefsläkare Lars Rosenberg. Man skall inte skuldbeläggas för att man är eller blir gammal. Alla måste kunna garanteras en värdig ålderdom.
– Här har samhället under en lång tid strävat efter att medborgarna skall kunna leva längre, se på Norra Karelen-projektet till exempel, säger Marlit Backman som ansvarar för åldringsvården. Då är det helt bakvänt om man plötsligt ger signaler om att det inte är bra att invånarna åldras.
Ändå är det just det som många upplever just nu.
Vi är rikare än någonsin förr men pengarna räcker inte till för att sköta de svagaste i samhället. Därför vädjar statsmakten om att alla skall jobba längre och spara och spara på alla olika områden. Åldringar och sjuka skuldbeläggs för att de blir dyra för samhället.
Rosenberg och Backman sitter med och utarbetar förslag till beslutsfattarna om hur Borgååldringarna skall få service i framtiden. En viktig del av den servicen handlar om boendet.
– Vi måste utgå från det egna hemmet, säger Rosenberg. Vi kommer aldrig att kunna bygga så mycket att alla som behöver något slag av vård kan bo på serviceboenden.
I dag bor 9 procent av stadens invånare som är över 75 år gamla på dygnet runt-platser, i kommunens servicehem, på åldringshem eller på platser i privata vårdhem som staden köper.
Egna sängen
– Ofta ligger åldringar på överplatser på sjukhus och bäddavdelningar när den bästa platsen skulle vara den egna sängen, med tillräcklig hemvård förstås, säger Rosenberg.
– Också annars är det oftast mycket bättre att bo kvar hemma där det alltid finns något smått att syssla med för att upprätthålla aktivitetsnivån. På en institution blir man snabbt en passiv patient.
– För åldringar med minnesstörningar känns det dessutom tryggare att få bo kvar i sitt eget hem. På en vårdplats i främmande omgivningar kan oron växa sig stor när allt är okänt och känns farligt.
Ensamheten är en farlig fiende i alla åldersgrupper.

För åldringar som ännu kan röra sig, med eller utan rollator, borde det finnas dagcentrum, platser dit åldringarna kan komma för att umgås och få innehåll i sin vardag. Det är en viktig del av arbetet med att upprätthålla konditionen, både den fysiska och den psykiska.
En grupp äldre som strålar samman för att äta lunch i matsalen i Äppelbackens servicecenter är rätt så nöjda med tillvaron.

– Nej inte känner vi oss skuldbelagda, säger de glada lunchgästerna.
En del av lunchgästerna hyr lägenhet i servicehuset, andra kommer bara in på lunch, mer eller mindre regelbundet. Åldern växlar från 93 till litet yngre och en del är litet mera vigulanta än andra. Samvaron och samtalen vid matbordet hör till dagens glädjeämnen.
– Vi tycker att vi är unga ännu, det finns så många som är vid mycket sämre vigör.
– Det finns de som skulle behöva få komma till ett hus som det här men som inte får plats. Bra många har behov av mera vård.
– Alla som bor här har det ganska bra, de sköter bra om oss och så har vi vårt trygghetsarmband. Det är bara att trycka på knappen om man faller och skadar sig, så kommer det någon och hjälper.
– Ett bekymmer är det förstås att man funderar hur man skall få in barnen på servicehem när den dagen kommer.

Björn Sundqvist är ordförande för äldrerådet i Borgå, ett organ som ofta reagerar när de äldres rätt inte beaktas.
– Det som nu irriterar allra mest är velandet hit och dit när det gäller servicehusen. Vi hade just fått ett beslut på att staden skall låta bygga två eller tre nya servicehem före 2020, i Johannisberg som är en bra plats med tanke på infrastrukturen.
– Så gick det en vecka och plötsligt började man fundera om det kanske skulle vara bättre om man i stället placerade servicehemmen någon annanstans, splittrade upp dem på olika platser. Det är verkligt illa, för nu är vi på startlinjen igen.