Lättare för domaren att nå hästen än tvärtom

Det var inte första gången som Anders Sucksdorff ställde upp som tränare och domare på turen som går under namnet FEI World Dressage Challenge Tour 2012. Tidigare vintrar har han rest runt i Karibien, Haiti och Mellanöstern för att hjälpa dressyrryttarna att utvecklas.

Många tycker att han är en lyckans ost som får byta ut den finländska vintern mot varmare breddgrader.

– Men det är hårt jobb, i Karibien såg jag havet från flygplansfönstret, säger Sucksdorff.

Varje land ordnar egna kvaltävlingar för de ekipage som vill delta i turen. När de internationella domarna anländer besiktar veterinären hästen, varefter domaren ger ekipaget lov att starta i tävlingen som avgörs därpå följande dag. Bland de som deltar i tävlingen ska varje land på förhand utse fyra ekipage som bildar landslaget. De tre bästa prestationerna räknas. Dagen efter tävlingen håller domarna en klinik, och träffar då ekipagen ett och ett.

– Det var 35 grader varmt, så vi kunde inte jobba i mer än 40 minuter åt gången.

Under träningspasset fokuserar man på sådant som domaren dagen innan fäst uppmärksamhet vid. Ryttaren får tips om hur han eller hon ska gå vidare.

– Jag har lovat att resa tillbaka om ett år för att se hur de har utvecklats.

I år var det en kvinnlig ryttare från Venezuela som presterade bäst bland samtliga deltagare i sammanlagt sju länder. Anders Sucksdorff säger att även ryttarförbundet i Venezuela fick upp ögonen för hennes talang. Hon hade aldrig ridit piaff (trav på stället) eller passage (när hästen ser ut att dansa fram i trav), men lyckades med det under den avslutande kliniken.Sucksdorff säger att ryttarna i den här delen av världen har mycket jobb kvar, domarna har trots allt bedömt deras prestationer precis som om de hade deltagit i en tävling i Europa, där dressyrritten ligger på en mycket hög nivå.

– I min rapport till FEI skrev jag att det inte hjälper att hålla en träning per år, utan att de behöver en tränare. Nu har jag fått kontakt med en spansk tränare som gärna åker dit, säger Sucksdorff som själv tänker läsa spanska intensivt i ett års tid för att kunna kommunicera bättre med ryttarna.

– De är mycket motiverade och har några väldigt fina hästar.

Men dressyr är, liksom all hästsport, en dyr gren och därför finns inga garantier för att det är de skickligaste ryttarna som får de bästa hästarna.

– Det fanns några hästar som kvalade in fastän de hade en olycksalig kråka på ryggen, säger Sucksdorff.

Han förväntar sig att samtliga ekipage om ett år når godkänt resultat i sin klass, men det finns inga garantier för att det är precis samma ryttare och hästar som ställer upp.

Steget är långt för att ryttarna från något av de mest avlägsna länderna, där dressyren är en liten sport, ska kunna nå OS-nivå. Men Sucksdorff tror att Karibien kan ha två representanter med i den individuella tävlingen om fyra år.