Juulia är en hejare på att berätta

Med en saga som riktar sig till vuxna tog Juulia Salonen sig till final i en tävling som vill slå ett slag för berättarkonsten.

SIBBO. Juulia Salonen bor i Nickby och var en av sju deltagare som för en vecka sedan deltog i en tävling som kallas Storyslam. Den finlandssvenska uttagningstävlingen ordnades i Dalsbruk på Kimitoön. Segrade gjorde Reidar Wasenius, som kommer från Sibbo men numera bor i Esbo. Salonen kom på andra plats efter att i finalen ha berättat en spökhistoria som hon ursprungligen trodde härstammar från Pernå.

– Det har visat sig att samma historia berättas på flera orter och i flera länder, säger hon.

Vinnaren får representera Finland i den nordiska Storyslam finalen i Åbo i september. Från varje nordiskt land utses två deltagare, den andra finska representanten tas ut i sommar.

Juulia Salonen är musiker och sångare och sysslar gärna med folkmusik. Hon känner särskilt varmt för folksånger och -sagor och brukar kombinera de två när tillfälle ges, till exempel när hon uppträder solo. Men den som deltar i Storyslam får inte ha någon som helst rekvisita med sig. Det är inte heller tillåtet att klä ut sig. 

Det var för några år sedan hon blev intresserad av att berätta historier inför publik. 

– Men jag ser nu att det är någonting som har funnits där hela tiden, säger hon. Berättelsen ingår också i folkmusiken. Jag är mest intresserad av folksagor och sägner och av lokala historier.

I tävlingen var temat fritt och Salonen säger att deltagarna berättade allt från sagor, humoristiska historier, och vardagliga berättelser till spökhistorier. Var och en hade sju minuter på sig för att berätta sin historia och när en minut återstod signalerade domaren med en flagga.

– Det är bra för då har man ännu gott om tid för att knyta ihop berättelsen.

Ingen kom av sig och alla kom till tävlingen väl förberedda, tycker hon. Inför tävlingen övade Juulia Salonen hemma. 

– Jag bandade mig själv några gånger och lyssnade för att höra var jag hakar upp mig eller var jag ska öka tempot. 

Hemma gör hon anteckningar i form av tankstreck och ibland händer det att hon ritar bilder som stöd för minnet. Men när det verkligen gäller, är inga hjälpmedel tillåtna.