Dans dagen lång

Den tiden lär vara förbi när herrarna gör vad de kan för att slippa undan på de gamlas dans. I god tid före klockan tio står gymnasietvåorna i Sibbo, äldst i huset sedan ett knappt dygn tillbaka, nervöst trampande utanför festsalen.
Melanie Rydgren har klätt sig i en ljusblå ärmlös klänning med vackra vita dekorationer.
– Mamma har sytt den, men hon tycker om att sy så det var inga problem, säger Melanie.
Det visar sig att Melanies mamma redan hunnit sy klänningar till de äldre systrarna när de skulle dansa så hon har vanan inne.
Melanie har sovit med rullar i håret men intygar att det gick bra det också. På morgonen bänkade hon sig hos frissan och fick det mörka håret uppsatt.
En vinröd klänning som skiftar vackert i allt från duvblått till grått, beroende på hur ljuset faller, har Fanny Mattsson valt.
– Jag hade en bild av hur den skulle se ut inne i huvudet, och det här var precis vad jag letade efter, säger Fanny samtidigt som hon instruerar kavaljeren Andreas Sundberg:
– Låt bli banden på ryggen, påminner hon och Andreas lovar.
Det känns mer och mer nervöst att stå och vänta, men när musiken äntligen spelar upp stegar de omkring fyrtio gamlingarna rakryggade och med säkra steg in i salen där ettor, nior och lärare redan slagit sig ner.
När det festklädda sällskapet visar prov på en cicapo vandrar tankarna till Jane Austens England. Frasande klänningar och fina frisyrer, precis som då. Däremot såg det mer tunnsått ut mellan de träffsäkra replikerna, men så är också nervositet det effektivaste botemedlet mot kvicka formuleringar.
Efteråt, när gruppfotot var taget, kunde Melanie Rydgren konstatera att den värsta spänningen försvann när man äntligen fick börja dansa. Inte ens att mellan danserna stå och vänta på sin tur, kändes alltför nervpirrande.
– Det gick ju jättebra, ler hon lyckligt.
Efter att ha dansat inför skolan delade tvåorna på sig. En del besökte Kyrkoby skola och Sockengården, medan de övriga åkte till Söderkulla skola och servicehuset Linda för att dansa där. I går kväll fick de ge prov på vad de lärt sig inför föräldrar och "halva släkten". Och det kändes än mer spännande än att virvla omkring inför skolkompisar och lärare.