Gymnasieelever möter inte våld i vardagen

I soffgruppen i gymnasiets bibliotek sitter abiturienter som precis har avverkat hörförståelseprovet i tyska. Några ska ännu lyssna till provet i franska, medan resten kan börja förbereda sig mentalt på torsdagen, bänkskuddardagen och den sista skoldagen. De är överens om att det är en trygg skola de lämnar bakom sig.
Ändå får de förflytta sig bakåt i tiden till en fredagseftermiddag i fjol våras då de fyllde i svaren i den riksomfattande enkäten kring skolelevernas hälsa.

– Det var många frågor och väldigt liten text, säger Sandra Wickholm. Jag vet inte hur många som orkade läsa så noga.

Robin Nygård tillägger att det var just inför valborg.

– De flesta ville nog gå hem, åtminstone ville jag göra det.

I vilket fall som helst visade det sig när undersökningen offentliggjordes den 20 januari att 13 procent av åttorna och niorna och 16 procent av ettorna och tvåorna i gymnasiet blivit utsatta för sexuellt våld. Det som upprör gymnasisterna är att Hufvudstadsbladet en dryg vecka senare skrev att trakasserier är vanliga i skolorna i Sibbo och att rubriken antydde att våldet förekommer enbart i skolorna. Abiturienterna Maiju Hassi, Sandra Wickholm, Jonas Lindblad och Kristian Mikander skrev en insändare som publicerades i Hbl för knappt två veckor sedan.

– Fastän vi skrattar åt siffrorna, kan det finnas sådana som blivit utsatta, säger Patricia Borgman. Vi får inte glömma bort dem. 

Hon tillägger att varje gång man nämner enkäten, så skrapas såren upp hos den flicka som har blivit våldtagen. Rektor Hannu Ollikainen håller med. 

– Det känns inte bra för de som blivit utsatta, och undersökningen visade att det också finns pojkar som blivit utsatta för sexuellt våld.

Han räknar ut att det i en skola med omkring 300 elever finns ett dussin som upplevt någon form av sexuellt våld. Det är ett problem som måste tas på största allvar. 

Ollikainen säger att det tyvärr är en del av dagens verklighet att unga slänger ur sig ord som hora eller bög.

– Orden förlorar sin betydelse och de får också med tiden en annan innebörd, säger Ollikainen.

Eleverna nickar instämmande. Kristian Mikander menar att ord som hora har blivit skällsord, som inte behöver betyda någonting alls. Ändå är abiturienterna överens om att språkbruk av det här slaget inte förekommer i gymnasiet. I högstadiet är situationen en annan, och där är skrik i korridorerna en del av vardagen.

Ollikainen planerar en språkvårdskampanj som eventuellt startar redan under våren. Den nya elevkårsstyrelsen ska få diskutera innehållet i kampanjen, men Ollikainen säger att man kunde tänka sig att vika några perioder varje läsår för språkvård. Då kunde man fästa uppmärksamhet vid hur man talar till andra, men också fästa uppmärksamhet vid svenskan överlag. Eftersom modersmålet är det enda obligatoriska ämnet i studentskrivningarna, är det inte egalt hur eleverna uttrycker sig när de talar svenska.