Den moderna småstaden har ont om plats för kor

Framtiden känns både oviss och orättvis. Morgonsysslorna är undanstökade i ladugården, tolv kor och lika många ungdjur tuggar förnöjt på höet. Nästa år har den nuvarande ladugården i rödtegel, som står så nära Eriksnäsvägen man kan komma, stått på sin plats i nittio år. I de äldsta bevarade kyrkböckerna finns det uppgifter om gården; här har Johannas förfäder brukat jorden och hållit djur, gården har gått i arv från generation till generation.
Hotet riktas västerifrån. Allting kretsar kring metropolen och utvecklingen av den. Huvudstaden breder ut sig och Sibbo skyndar sig att svara på utmaningen genom att starta den internationella planeringstävlingen Sibbesborg. Fornborgen som ligger mitt emot den ullbergska ladugården har fått låna tävlingen sitt namn. För korna finns det inte mycket plats.
– Kommunens tjänstemän har rakt ut frågat oss om vi inte kunde flytta bort, säger Johanna Ullberg.
Jari Laitinen säger att om paret hade haft den möjligheten, så hade man redan packat ihop och lättat ankar. Att ens överväga en flytt är orealistiskt, eftersom det skulle kräva stora ekonomiska satsningar.
– Det här är mer en livsstil för oss än någonting annat, säger Ullberg och Laitinen.
Vill man tjäna pengar på en mjölkgård krävs det fler djur än de som för närvarande står i ladugården. Och då har paret avstått från en del djur för att kunna fortsätta bedriva verksamheten på de premisser som gården i Kallbäck i dag ger dem.
– Vi vill inte stå i vägen för utvecklingen, säger Laitinen och Ullberg. Men vi tycker att det borde finnas rum här för oss också.
Paret förvånar sig över att kommunen efterlyser en trivsam, barnvänlig och levande miljö, när en sådan de facto redan finns.
Känner sig oönskade
Jari Laitinen har föreslagit för kommunen att gården kunde utvecklas till en modern bondgård. Han och Johanna Ullberg öppnar gärna dörrarna för besökare.
– Men istället ska barnen i framtiden fösas in i en sal för att höra ett föredrag om kon och titta på bilder av den, säger Laitinen.
– Vi och vår verksamhet passar inte in här. Vi är ingenting annat än ett problem för kommunen.
Han tycker att det är bara positivt om morgondagens barn kan få se en livslevande ko, eller om man kan blicka ut över en kohage från ett höghus någonstans i närheten.
Korna är sällskapliga av sig. De vänder på huvudena och betraktar besökarna lugnt, men med stort intresse. Att bli krafsad i pannan eller bakom hornen är ett bra sätt att fördriva tiden i väntan på att snön ska smälta och gräset börja spira i hagen.
Paret skulle gärna satsa på en modernisering av ladugården. De är inte ute efter foderautomater åt djuren, men eftersom inga större satsningar har gjorts sedan 80-talet, börjar tiden vara mogen för en grundligare renovering.
– Men vi vågar inte satsa stora pengar på en verksamhet som kanske tar slut i morgon, säger Johanna Ullberg.
Inte tillräckligt med foder
Det största problemet med tanke på framtiden är bristen på åkermark. Kommunen ville först lösa in 23 hektar av gårdens mark men efter diverse turer fick kommunen i stället köpa elva hektar till priset för råmark. I samma veva gick åkermark förlorad vilket betyder att det blir svårt för Jari Laitinen och Johanna Ullberg att odla tillräckligt mycket foder för att djuren ska ha mat över vintern.
– Sommaren är inte ett problem. Djuren går på bete intill ån eller bakom ladugården, men vi kan inte köra foder från åkrar som ligger långt borta, säger Johanna Ullberg.
Hon föreslog för kommunen att man skulle få byta till sig åkermark men det passade inte. Därför vet paret inte hur länge de kan ha kvar djuren.
– Man försöker röka ut oss, menar Laitinen.
Plats finns för kor
Det finns plats för kor också i småstaden Sibbesborg, intygar regionutvecklingsarkitekt Sirkku Huisko.
Hon säger att man via tävlingen vill bilda sig en uppfattning om områdets styrka. När visionen i framtiden konkretiseras krävs det en hel mängd detaljplaner. I visionen drar man upp riktlinjer för hur området kunde ta sig ut, men på detaljnivå kan verkligheten se betydligt mer annorlunda ut.
– Ån utgör en stor möjlighet, för rekreation, för motion, säger Huisko.