Campus har fått liv

BORGÅ. Borgå Campus har tagits i bruk. I går flyttade studerandena vid yrkeshögskolan Laurea in, och nästa vecka kommer också Haaga-Helias studerande.

Ljust, luftigt och ändamålsenligt. Nya Borgå Campus är ett modernt undervisningscentrum där man dels satsat på att skolan skall vara så funktionell som möjligt och dels på sista skriket vad gäller teknik.
– En utgångspunkt var att utrymmena skall gå att anpassa till olika behov. Vi ville inte bygga en skolbyggnad med tomma salar utan en skola där alla rum kan användas, säger Iris Wiitakorpi som är direktör för Laurea.
Campus består av mycket glas och det är full insyn genom glasväggar till de flesta undervisningsrum. Det bidrar till det luftiga intrycket. Salarna går i de flesta fall att omvandla efter behov med hjälp av skiljeväggar. Något traditionellt auditorium finns inte.
– Det valde vi bort i ett tidigt skede. Istället är aulan planerad så att vi kan ordna samlingar och andra evenemang där, säger Wiitakoski.
Färgsättningen skapar kontrast till det myckna glaset. Inredningen går i orange, rött och mörkgrått.
Toppteknik
I hela campus finns trådlöst internetanslutning och studerandena kommer alla att få sin egen bärbara dator för sina studier. De har datorn de tre år de studerar och kan efter det välja att lösa in den eller återlämna den till skolan.
– Det är ett sätt att försäkra oss om att alla har tillgång till en dator, säger Wiitakoski.
Det är inte bara internetanslutningen som är toppmodern. Det är resten av tekniken också. I alla rum finns AV-teknik med både bild- och ljudåtergivning av högsta klass. Smarttavlor, videoprojektorer och stora vita skärmar är standard i så gått som varje undervisningsutrymme.
Det var i början av oktober i fjol som bygget överläts till de nya ägarna.
– Efter det har vi inrett och installerat elektronik och annat som behövs. Det känns riktigt bra att äntligen få flytta in, säger Wiitakoski.
Laurea har omkring 300 studerande och Haaga-Heli omkring 1000. Man samsas om alla utrymmen utom vissa specialutrymmen.
Barnsjukdomar
Som i alla nybyggen finns det detaljer att åtgärda innan allt fungerar som det skall. Det största bakslaget för det två skolorna är den vattenskada som man upptäckte för några veckor sedan. En brandpost på tredje våningen sprang läck och vattnet rann sedan ner genom huset. Hörnet mot konstfabriken är nu fuktskadat.
– Reparationerna har börjat och vi hoppas att de blir klara så snabbt som möjligt. Till all lycka är det bara några undervisningsrum som vi inte kan ta i bruk nu, säger Wiitakorpi.
Fast visst är vattenläckaget olämpligt.
– Den största utmaningen kommer att vara att ordna trafiken in och ut ur huset, säger Wiitakoski.
När alla barnsjukdomar är avklarade börjar man jobba för fullt.
– Vi vill visa för undervisningsministeriet att vi fungerar och att vår enhet är ändamålsenslig, säger Wiitakoski.
Förutom läckaget är det mest småsaker som att koda nycklar rätt eller få de sista av möbelleveranserna som ännu fattas.
Samarbete
I bottenvåningen finns en stor aula, restaurangen och biblioteket.
– Biblioteket är gemensamt för båda skolorna. Där finns bådas böcker och studerandena kan låna vilka böcker som helst, säger Wiitakoski.
Speciellt glad är hon över att Laureas studerande nu har tillgång till en ordentlig matsal. Skolan har också en hälsovårdare på heltid nu.
Haaga-Helias direktör Lis-Marie Enroth-Niemi är mycket nöjd med campuset.
– Vi har funnits på tre olika adresser tidigare. Det är otroligt hur lätt det är att kommunicera nu, säger hon.
I och med att de två yrkeshögskolorna Laurea och Haaga-Helia nu finns under samma tak har en unik form av samarbete inletts.
Det är också samarbete som är trumfkortet.
– Vi tävlar inte med varandra utan jobbar tillsammans med varandra, och vi vill visa att det går, också pedagogiskt, säger Wiitakorpi.
Helt friktionsfritt är det aldrig att flytta in i nya utrymmen.
– Flytten kräver en del anpassning både av lärare och av studerandena. Vi måste ha en annan inställning, vi måste lära oss att tänka på annat sätt, säger Wiitakoski.
Två yrkeshögskolor är två kulturer, och en utmaning är också att föra samman dessa två kulturer. Men viljan finns.
– Det är ett helt annorlunda sätt att jobba på, säger Wiitakoski, och låter ganska nöjd med det.