Dammsugaren är hans arbetspar

BORGÅ Höstlöven singlar ner från träden och samlar sig i färggranna stråk längs med gator och trottoarer. Tidigt på morgonen då Guy Lindholm kör till jobbet tittar han sig omkring och gör mentala anteckningar om var jobbet hopat sig. Jobbet, det är löven det, som virvlar omkring på stan.

På Borgå stads depå i Östermalm väntar hans arbetspar, en sopsugmaskin, på att få brumma i väg på sin dagliga putsrunda.

– Sopsugmaskinen, eller dammsugaren som jag kallar den, är en tekniskt mycket avancerad apparat. Jag tror det är första och sista gången som staden har råd med ett så fint fordon, säger han.

Lindholm vill inte yppa exakt hur mycket dammsugaren kostade då den skaffades för fem år sedan, men summan motsvarar en splitterny Mercedes av lyxmodell.

Väl omskött
Sopsugningsmaskingen är det första, helt nya arbetsfordonet som Guy Lindholm fått köra, och han vårdar noga sitt arbetsredskap.

– Köps det en så här dyr grej så SKA den gå och då måste man ta väl hand om den, säger han bestämt.

Lindholm sköter själv om servicen på maskinen. Det är en avancerad mojäng och förarhytten är fylld av kranar, spakar och knappar med olika funktioner. Han minns hur det till en början kändes som att läsa hebreiska då han försökte studera in bruksanvisningen.

Gillar städat
Jobbet i sig är inte smutsigt och Guy Lindholm är noga med att hålla rent i förarhytten.

– Var och en väljer förstås själv hur den vill att det ska se ut på ens kontor, men jag vill att det ska vara städat, säger han.

Den lortiga biten följer på slutet av arbetspasset. Varje dag ska maskinen åtminstone spolas, ibland också skuras med borste, både behållaren och maskineriet ska putsas. Det är han själv som ser till att bilen hålls ren och snygg och ibland får han till och med lov att ta tvättpaus mitt under arbetsdagen – det eviga tvättandet är den tristaste biten med jobbet.

Dammsugaren har mekaniska borstar som roterar och med hjälp av dem sopar och suger den upp löv och skräp. Maskinen sprutar vatten till borstarna, men den tvättar inte gatan, utan vattnet är närmast till för att binda skräpet och hindra att det dammar. Idealföret för dammsugaren är småregn – resultatet blir allra bäst då underlaget är vått från början. Men störtregna får det inte göra för då suger mojängen bara i sig vatten.

Törstig sugare
Den är i och för sig en stor vattenkonsument, men omvänt. Dammsugaren förbrukar mycket vatten då den jobbar och ibland tvingas Lindholm åka en runda till depån för att fylla tankarna innan han kan fortsätta sopa.

– Den använder vanligt dricksvatten. Den har så fina små munstycken och grejer att det måste vara kranvatten som används för att de inte ska stocka sig. Annars kunde jag till exempel suga åvatten i den, men det är inte tillräckligt rent, säger han.

Vädret är en viktig spelpartner, och för dammsugarens del är det temperaturen som är den avgörande faktorn.

– Nu ser vi vädret an från dag till dag. Lite snö klarar dammsugaren, då går det fortfarande att sopa upp löven, men är det kallare än tre-fyra-fem grader så tar jag helst inte ut den. Maskinen använder ju vatten som fryser och då blir det ju en isväg efter oss där vi kör fram, så det går inte, säger han.

Flitig året runt
Då det blir för kallt tar dammsugaren vinterpaus. Då byts borstarna ut mot en sand- och saltapparat och höljet tas bort. Det går också att ploga med samma bil.

– Det skulle inte vara vettigt att ha ett fordon som måste stå en del av året, säger han.

Högsäsong för dammsugaren är våren, då snurrar borstarna mer eller mindre dygnet runt. Sugaren klämmer i princip i sig rubb som stubb, men det lönar sig att styra fritt från större stenar skräp för de kan få stopp på mojängen.

– Cisternen är 6 kubikmeter stor. Men det är ett teoretiskt mått, i praktiken rymmer den inte så mycket. Dessutom är det ingen vits att suga behållaren full, effekten avtar och det blir inte bra resultat, säger Lindholm.

Löven förrädiska
Han känner sin dammsugare väl och vet då det är dags att ta en tur till depån och tömma cisternen. Löv kan däremot vara en förrädisk last, de packar sig lätt och väger nästan ingenting så sugarens viktmätare är inte att lita på. Enligt Lindholm gäller det att inte bli för ivrig, sugeffekten avtar märkbart om cisternen blir för full.

– Det gäller att tömma maskinen innan den blir för full, annars gör jag ju en bembölings arbete om jag kör omkring och sopar utan att någonting sugs upp av maskinen, säger han.

Nog för att det är lite av en kamp mot väderkvarnarna att städa stadens gator. Gatupartiet han sopade rent på löv i går kan på morgonen vara täckt av nya nerfallna löv.

– Städjobbet tar aldrig slut, allting finns det någonting att sopa upp. Men det lönar sig inte att slita sig i håret för det, det hör till arbetsbilden, säger Guy Lindholm.

Tränat öga
Han har ett tränat ögat för städning och han registrerar automatiskt var det ligger löv, papper, flaskor, cigarettfimpar och annat skräp som behöver putsas bort. Lindholm bestämmer själv var det behöver sopsugas och tar order bara om det är någonting speciellt som behöver röjas.

– Mest tvinnar jag på i centrum, på den här sidan av ån. Dammsugaren kryper fram i snigelfart så det blir inte så värst många kilometer per dag på mätaren, kanske 50. Jag brukar hellre räkna timmar, säger han.

Det är ett ensamt arbete att köra sopsugmaskin, men han trivs med det han gör: det är någorlunda roligt att komma till jobbet varje morgon och dagarna går fort.

– Det är aldrig långtråkigt. Jag behöver inte fundera så mycket och ju lättare det går att sopa desto roligare är det. Små områden tar mera tid och är knepigare än stora att städa, säger han.

Guy Lindholm brukar lyssna på radio eller musik i förarhytten – det är det enda sällskapet han har – och han erkänner att han ibland sjunger med om det kommer någon riktigt bra låt, en som svänger extra mycket.