Fiffig som en hund

Det nya och intressanta visavi hunden och hundens beteende är den undersökning som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Animal Cognition och utfördes av forskare vid Max Planck-institutet i Leipzig, Tyskland.
Vovvarna förbjöds av sina ägare att röra den mat som ställts fram. Sedan släcktes ljuset. Man behöver inte vara släkt med Einstein för att gissa vad som hände. Hundarna åt naturligtvis upp maten. Eller för att säga det med forskarnas ord var hundarna "medvetna om människornas närvaro, men tycks ha förstått att dessa inte kunde se vad som hände i mörkret". Enligt forskarna är detta ett tecken på att hundar, åtminstone till en viss grad, kan sätta sig in i en människas perspektiv. Sannolikheten för att hundarna skulle stjäla maten ökade fyrfaldigt i det mörka rummet.

Som om vi hundägare inte skulle ha vetat det här. När steken står och svalnar och husse är ute i ljus eller mörker, så säg den hund som låter tillfället glida sig ur käftarna. Nästan varje gång vi satte semlor och bullar att svalna i köket under handdukar efter baket, och förflyttade oss till vardagsrummet, hördes småningom ett skrapande ljud i köket. Det var vår hund Smilla som längs köksstegen tog sig upp på bordet och åt av brödet. När man rusade in i köket försökte den ännu rätta till handduken med nosen för att sedan dunsta, med munnen full av bröd.
Hade vi låtit brödet svalna i mörkret vågar man knappt tänka tanken till slut. Brödet hade med en visshet gränsande till absolut sanning varit så slut som en plåt med uppätet bröd kan vara. Det begriper man utan några som helst undersökningar i Leipzig.

Den snålaste hund jag upplevt vad fruns tax. Choklad lär vara livsfarligt för en hund, men det bekymrade inte taxen. När den fick tillfälle åt den upp en 250 grams Fazers blå med omslag, staniolpapper och allt. Och mådde prima efteråt. Den åt också upp en av grannens hönor och kom sedan hemstånkande med magen som en fotboll. Då var det åtminstone skymning, men inte så helmörkt som i Leipzig.