Skolförslaget skapar friluftsmuseer

En fjärde skolutredning i raden (ÖN 13.1) har levererats i Lovisa. De tre tidigare hjälpte inte 59 ledamöter i fullmäktige att besluta hur drygt hundra nya skolbarn om året ska skickas till någon av stadens skolor.

Nu är planen två skolcentra, ett i Lovisa centrum och ett västerut i Forsby. Åtta skolor stryks, fem av dem svenskspråkiga.

Byskolan som sådan försvarar inte alltid sin plats. Byar kan förblekna, ladugårdar och verkstäder kallna, medan gårdarna allt oftare bebos av långpendlare.

Man ska inte moralisera så mycket om hur människor bygger sina familjer. Men familjemönstren i dag levererar på en ort som Lovisa drygt 110 barn att fördela på skolorna om höstarna.

Alla tänker inte på att den traditionella tvåbarnsfamiljen är lätthanterlig i rutinerna därhemma – men svår att administrera för samhället, för att barnen och de unga blir så få.

Påverka samhället. Ha flera barn. Så skulle en reklamsnickare skriva i det här läget. Och kanske: låt människor från andra länder flytta hit med sina barn.

Lovisa bevarar förstås den gamla skolstadens eftermiddagsmyller av elever genom planen med det utvidgade skolcentret. Det är bra eftersom livet i en ofta tyst stadskärna nu dessutom splittras ut till den nya utopistadsdelen Sågudden.

Men det är inte kulturellt bra om Lovisa så snabbt efter kommunfusionen stuvar om sin landsbygd. I synnerhet att skolan i gamla Pernå kyrkoby är på stäng-och-säljlistan är märkligt. På kort sikt skulle eleverna flyttas till baracker i Forsby, på lång sikt skulle beslutet göra en historisk kyrkoby till något av ett friluftsmuseum.

Under våren ska Lovisapolitiker besluta om både landsbygdsstrategi och skolor. Om en region helt definieras av optimerade skolskjutskilometrar, motorvägsstråk och stormarknader blir det inte i längden ett balanserat och bra samhälle.