Smussla inte med svenskan
Det är bra att lägga skolsvenskan tidigt, som i Lovisa. Men de som har större agendor än så kunde gärna offentliggöra dem.
Lovisa har tillsammans med bland andra Borgå, Sibbo och Raseborg sällat sig till de kommuner längs sydkusten där man under året har diskuterat att radikalt tidigarelägga den obligatoriska svenskan i finska skolor. I Lovisa är förslaget nu att svenskan i finska skolor ska börja i trean.
Det sker efter händelser på riksplanet. Föregående riksdag beslöt med rätt så klara och för oss finlandssvenskar glädjande siffror, 134–48, att svenskans status i finska skolor förblir oförändrad. Ämnet förblir obligatoriskt, men lärokursen kavlas ut på fyra år och börjar nästa höst i sexan.
I Lovisa har förslaget däremot mötts med protester från finskspråkiga föräldrar och lärare. Ändå föreslår man för de finska skolorna bara den modell som i årtionden har gällt för svenskspråkiga skolelever. Det andra inhemska språket kommer först i skolan och ett första främmande språk, engelskan, ett eller två år senare.
Vid få läxläsningslampor därhemma tänker vi på att engelskan faktiskt är frivillig. Så självklart har det i vårt land blivit att denna gamla västgermanska dialekt råkade bli ett världsspråk. Den är därför också ett språk som möter barn och unga överallt, med början från leksaker till spel, tv, appar och medier.
Därför är det ett riktigt beslut av bildningsnämndens medlemmar ur SFP, SDP och Samlingspartiet i Lovisa att prioritera svenskan. Den har inte samma draghjälp av det moderna vardagsflödet därute som engelskan numera så massivt har. Och skolan ska svara för den bildning som inte den kommersiellt drivna världen ger.
Men det ska också kunna föras en öppen och saklig diskussion om vad alternativen innebär. Det kan man inte säga när beslutet kom till som det gjorde i november; genom ett plötsligt ändringsförslag i nämnden av bildningsdirektören.
Det är inte heller bra att den tidigarelagda svenskan ploppar upp i ett antal kommuner som en tydlig, men outtalad SFP-agenda, utan att det sägs fullt ut att det uppenbarligen är så här man inom partiet vill ha det.
Själva tanken att börja svenskan tidigt är inte alls dålig. Det torde till och med många av dem tycka som i dag är kritiska till den obligatoriska svenskan, som börjar i den jobbigaste tonårsåldern och ofta därför beskrivs som en pubertetsplåga. Svenskan kunde få en annorlunda start om man började undervisningen i skolan under de första skolåren.
Det låter också som en tänkbar framtida kompromiss i det pyrande missnöjet kring svenskan. I båda lägren kan man tänka sig att svenskan skulle komma in i ett tidigt block som omfattar språk, kultur, historia och toleransfostran, men längre fram bli frivillig. Det är i ett sådant block man skulle kunna berätta hur Lovisa stad har sitt namn efter en svensk drottning som växte upp som prinsessa i Tyskland, och att vårt land är byggt på intryck från många länder.
Om det finns en klar agenda kring den nya lågstadiesvenskan så bör man också säga någonting om problemen. Det är ont om läromedel för de lägre årskurserna. Och många finskspråkiga klasslärare ska plötsligt göra ett gott arbete med att undervisa svenska.
Vi skyller ju också, orättvist mycket, finländarnas knackiga svenska på dåliga svensklärare i finska skolor. Då gör inte heller en smygagenda utan svar på de här frågorna saken bättre.