Årsringar på kommunkartan
En del kommuner i Östnyland höll andan i rätt tid.
Historien lämnar ibland slumpmässiga, oförklarliga enklaver och gränskrökar efter sig på kartan. Ute i stora världen finns unika Åland, Kaliningrad eller Västberlin – vakuum mellan stormakter och språkområden som var och en i dag har sin egen historiska förklaring.
Så kommer historikerna också en dag att gå med facit över vår kommunkarta, över dess årsringar och förvaltningssediment. Varför Liljendal, men inte Lappträsk? En del kommuner slogs samman, andra lämnades kvar.
Svaret kommer att vara att regeringar under två riksdagar först försökte reformera kommunfältet, medan en tredje till sist började reformera landet på regional nivå i stället.
Så ser till exempel Lappträsk kommun med 2 770 invånare just nu ut att ha duckat på rätt ställe i historien och visar (ÖN 25.11) ett optimistiskt ansikte som en liten, men självständig kommun.
Det var länge ett mantra att om den tunga sjukvården bara löses så kommer kommunen att kunna fortleva som en självständig kommun. Nu verkar det bli så och landskapet Nyland 2019 tar sig an den svåra biten.
Lappträsk har en hög åldersstruktur, men har ändå lyckats hålla kostnaderna rimliga. Kriskommunen Askola i samma trakter är i samma belägenhet, men lägger ut närmare hälften mer per person på äldrevården. Lappträsk har också i god tid ingått samarbetsavtal med grannkommunen Lovisa om en stor del av kommunens tjänster, och flyter nu lätt på vattnet.
Söderut hamnade Lovisakommunerna däremot mitt i kommunhistorians sjögång. Strömfors, Liljendal och Pernå slogs samman med staden. Västerut erbjöd stora Borgå sig att slå sig samman med vem som helst, men varken Askola, Sibbo eller Mörskom bedömde det som angeläget. Lovisa ville inte ha en sammanslagning till, och allra minst med Borgå.
Med vårdreformen kan de flesta utredningar om sammanslagningar nu packas undan, som lärorika kartövningar i realistiska förhållanden, men för tillfället överflödiga. SFP, ett betydande politiskt block i hela regionen, rekommenderar fortsättningsvis frivilliga kommunsammanslagningar och önskar bonus och morötter av staten till dem som vill gå samman.
Framtidens kommun blir rätt så annorlunda som förvaltningsenhet och som plattform för politiker. Kommunen kommer att handla om utbildning. Den samlande offentliga punkten på kommunkartan var tidigare ofta sjukhusen, nu blir det skolorna.
En av de goda lärdomarna av de halvdana kommunreformerna under den förra Katainen-regeringen var att pendling och arbetsliv styr vårt "kommunala beteende". Den bilden av hur hjärtat ligger till vänster och gaspedalen till höger är modern och riktig.
Därmed är Liljendal inte längre en av våra rofyllda svenska enklaver någonstans bortom kullarna, utan en ort som precis som många andra är förbunden med huvudstadsregionen genom en bred riksväg och en motorväg.
Det är fortfarande oklart hur skatterna ska tas upp i framtiden, när vården flyttas ut ur den kommunala förvaltningen. Det är också helt skrivet någonstans i det blå om det ska bli en landskapsskatt och om den ska graderas mellan små kommuner och stora. Så små kommuner ska ännu inte ropa hej förrän de är över den bäcken.