Vård utan återvändo
I Nyland kommer vågen av privat vård att fortsätta gå över landskapet. Vårdreformen behöver backslagsventiler.
Efter den natt då vårdreformen blev till är den stora förändringen i Finland att den klassiska uppdelningen mellan stat och kommun upphörde.
Nu får vi historiskt ett samhälle, där omsorgen om sjuka, socialt utsatta och fattiga inte längre sköts som i sekler av närsamhället – utan från 2019 enligt planen av landskapen.
Stora frågor konkret om liv och död har hittills i praktiken avgjorts i våra städers och kommuners fullmäktigen. Nu flyttas besluten till landskapspolitiker, som enligt planerna ska väljas vintern 2017–18, möjligen i samband med nästa presidentval.
En ännu mer betydande förändring är att den offentliga välfärden nu systematiskt korsas med privata vårdbolag och -koncerner.
Att gå till privat tand- eller arbetsplatsläkare är många av oss vana vid. Nu ska systemet utvecklas så att privata läkarstationer blir parallella med kommunernas hälsovårdscentraler så att det blir valfritt och likvärt att gå till någondera.
Att de privata vårdbolagen – drivna utifrån aktieägares och investerares vinstintressen – har inväntat sin stund i den här miljardreformen borde ha varit uppenbart. Men deras roll i det som sker nu har belysts bara blekt, av samhällsdebattörer eller av det som återstår i landet av undersökande eller politisk journalistik.
Möjligen har resurserna för att "bevaka" stora samhällskeenden sinat så att medierna i sin granskande uppgift för det mesta bara har fått spela med de glaspärlor som politikerna har valt att tweeta till offentligheten.
Vårdkoncernernas spelplan för att både rationalisera och göra pengar på den finländska folkhälsan är egentligen betydligt mer intressant än Centerns oro för sin spelplan och makt bland den tynande inlandsbefolkningen i Finland.
Det är dessutom en synvilla i södra Finland att de två spelplanerna skulle utesluta varandra. Tvärtom har ett allt mer affärsorienterat Centern nu ett läge att genom majoritetsbeslut i flera av de 18 landskapen lägga region efter region i vårdbolagens portföljer.
I Östnyland har en av de stora frågorna varit hur det ska gå för Borgå sjukhus.
I de stora hela verkar stora Hucs i Helsingfors att bli ett vinnarsjukhus i södra Finland. Sju mindre centralsjukhus i till exempel Kotka får bereda sig på nedskärningar.
Att sjukhuskomplexet i Mejlans ensamt ska kunna hantera en befolkning på 1,4 miljoner invånare kan kanske snarare innebära att mindre sjukhus i närheten som Borgå, Jorv i Esbo eller Lojo kan få roller som avlastare inom nära avstånd.
I det Nyland som bildas 2019 kommer huvudstadsregionens höger att förbli dominerande och stödja starka privata vårdformer.
Det viktigaste vore ett system som gör att det fortfarande finns en återvändo från privatiseringen, ifall marknaden driver upp priserna.
Ett pedagogiskt exempel är den i sig smarta businessdealen i Raseborg mellan vårdbolaget Attendo och ett fastighetsbolag. Där hade staden inte reella alternativ att ta tillbaka ett äldreboende som alternativ till en dyr offert.
I den kommande politiska debatten behöver vårdreformen förses med några bakersta backslagsventiler. Vårdformer får inte privatiseras så att de efteråt blir oerhört dyra för det offentliga att återskapa, om så skulle behövas.