Ett pålitligt maskineri
Inte ens i lärobokens liberala stat sparar man genom att låta polis, militär eller rättsväsende förfalla.
Riksdagsledamot Ilkka Kanerva (Saml) har förmodligen sett en hel del på vägen till sin elfte riksdagsperiod som han valdes till i söndags.
Ett av hans valmöten på Runosbackens ungdomsgård i Åbo avbröts av ett tiotal skräniga unga vuxna från förorten. Under 40 år som riksdagsman har Kanerva förvisso blivit häcklad förut. Under sina OSSE-uppdrag i Ukraina bör han också ha sett mer drama än så här.
Ryktet spred sig att fridstörarna hade angripit vad Kanerva sagt om Ryssland. Den tvivelaktigt agerande, ryskvänlige docenten Johan Bäckman ryckte då elektroniskt ut och förkunnade att detta var "folkresningen i Runosbacken".
Senare måste Bäckman ha bedömt det som klokast att ändå stryka den fabuleringen på sin blogg – incidenten i Åbo visade sig närmast vara riktad mot det lokala Samlingspartiet.
I en spänd situation i världen görs småbråk som det här lätt av solkiga fjädrar till präktiga hönor. Samma docent har gärna spritt uppfattningen att finländsk barnomsorg "kidnappar" barn av ryskt ursprung. Bäckman har spritt Finlandsvarianterna av samma historier som i Ryssland cirkulerar också om andra nordiska länder.
Det är svårt att säga om det här är koordinerat, eller mera är en fråga om hur en opportunist tar chansen där den kommer flygande, och svarvar till en god skröna.
I ett skärpt säkerhetsläge – och i andra tider av oro och omvälvning – behöver samhällsmaskineriet fungera sömlöst och utan större luckor. Det anser specialforskaren Hiski Haukkala (HS 12.4), utlånad från sin professur i internationell politik till att just nu arbeta med Rysslandsfrågor vid Utrikesministeriet.
Ryssland kan enligt honom, om landet så önskar, "ställa till med en cirkus av påtryckningar" och på olika sätt medvetet destabilisera vår östgräns. Det har man också antytt kunde hända vid inre oroligheter eller kollaps i Ryssland.
Ett välskött Finland har, med en lite ålderdomlig formulering, en moralisk resning. Andra nordiska länder som Sverige och Norge har stått som hörnstenar i det tidiga FN och redan på Nationernas förbunds dagar.
Det kan visserligen vara en mild självupphöjelse och bara fotnoter i ett större perspektiv. Men ändå är det kanske rätt att tro att länder som i sin egen nationella självförståelse respekterar folkrätt, internationella fördrag och vedertagna humanitära principer också själva står lite mera oberörbara bland världens nationer.
Skandaler inom polisen är inte hemåt i ett solitt samhälle. Sådana har vi haft bland annat kring knark- och korruptionshärvan Aarnio eller den sorgligt illa skötta mordhärvan Auer. Det är inte heller bra om domstolars arbete blir ineffektivt, långsamt och levererar domar som upplevs slumpmässiga eller illegitima.
Det marknadsliberala samhället monterar gärna ner "dyra" offentliga strukturer. Då bör man minnas att grundläggande liberal statsteori i läroboken lär att polis, militär, rättsväsende och ämbetsverk som reglerar spelet på marknaden är en förutsättning för andra friheter.
Omvärlden och fiender ska inte få odla uppfattningar, split och propaganda av att vårt vedertagna system för att lösa motsättningar, sociala konflikter och orättvisa vore ur spel. Eller att här skulle pågå "folkresningar" av olika slag.