Hästholmen får inga repriser
Vill man fortsätta med kärnkraft i Östnyland kan man knappast upprepa det sovjetljumma 1970-talet.
Lovisa är först i landets historia med att planera för livet efter kärnkraften. Det har hittills blivit back på nya reaktorer på Hästholmen när Lovisa 1 och 2 inom femton år har tjänat ut. Nu räknar staden med att den belägenheten blir bestående.
Att stadsdirektören några dagar före ett riksdagsval kom att i offentligheten påminna om att Sannfinländarna som enda parti talar för ny kärnkraft i Lovisa var kanske ofrivilligt. Men i morgon kväll kan stadens centralvalnämnd komma att räkna röster som tack vare den draghjälpen överraskande singlade ner hos partiet.
Kärnkraften har känts som en välsignelse för Lovisa när Fortums reaktorer har tröskat in 10-12 miljoner euro till staden per år. Samtidigt har energiindustrin känts så bestående att regionen har vyssjats till ro och inte jobbat på att annan tyngre industri eller teknologisk innovation skulle etablera sig här.
Hästholmen kan monteras ner till att bli ett helt vanligt industriområde i framtiden. Reaktorer och rörsystem kan tas ner och fraktas bort för att saneras. I västra Tyskland är det en gång toppmoderna bridreaktorkraftverket i Kalkar i dag en familje- och nöjespark med slängkarusell högst på det gamla kyltornet.
Vill man trots allt ha ett Atom-Lovisa också i framtiden blir det ingen repris på det sovjetljumma 1970-talet då atomtåget till Tjeljabinsk kröp med sin avfallskapsel på Lovisabanan.
Det logiska i EU:s energiekonomi vore i så fall att förmå orter i det glest bebyggda Finland att ha hela paketet på ett och samma ställe – uranbrytning, energiproduktion och slutförvaring i ett och samma nationella kombinat.
Det skulle ge ekonomi av en helt annan kaliber – till priset av enorma miljörisker.