Vårdtrasslet fortsätter
Inte heller vårdreformen ser ut att kunna slutföras inom ramen för den här regeringsperioden. Det är skandalöst.
Vårdreformen klarar alltså inte grundlagsutskottets granskning. I skrivande stund är resultatet från den partiledardiskussion statsminister Alexander Stubb höll i går kväll oklart. Om riksdagens social- och hälsovårdsutskott försöker rädda vårdreformen genom att skriva om den, ska ändå både grundlagsutskottet och kommunerna höras. De tre veckor och två dagar riksdagen ännu arbetar före valet i april räcker helt enkelt inte till. Juridiskt innebär det att vårdreformen som lagförslag förfaller, precis som alla andra lagar som inte har godkänts förrän valperioden tar slut.
Men då riksdagens grundlagsutskott informerade om sitt enhälliga utlåtande i eftermiddags var alla måna om att påpeka att vårdreformen är absolut nödvändig trots att den inte kan genomföras i föreslagen form. För att citera Centerns Tapani Tölli: den som nu drar slutsatsen att vårdreformen har fallit bör tillägga att den har fallit framåt ...
Det är lätt att hålla med om att vårdreformen är nödvändig. Den kommer också alldeles för sent med tanke på de problem Finland har inom vården. Den fungerar ojämlikt både socioekonomiskt och regionalt. I praktiken får de sjuka och fattiga, läs arbetslösa, pensionärer och barn, inte tillräcklig vård i fattiga kommuner eller glesbygden. Samtidigt får de som är rika och friska och bor centralt, läs de som har ett arbete eller råd att utnyttja privata tjänster, mer vårdtjänster än de egentligen behöver. Det är en skamfläck för ett land som definierar sig som en välfärdsstat.
Vårdreformen hade i föreslagen form varit en oerhört stor förändring eftersom målet är att integrera såväl primärvården som den allra mest specialiserade sjukvården och dessutom integrera socialvården med sjukvården. Veterligen har så stora förändringar i ett enda svep inte gjorts någonstans tidigare. Det handlar alltså om ett stort arbete. Tyvärr har det skötts klantigt.
Regeringen Katainen beslöt 2011 att stora och starka primärkommuner ska ansvara för vården. Man försökte alltså tvinga fram kommunsammanslagningar och på det sättet förverkliga sin kommunreform. Det innebar att man körde över sjukvårdsexperternas rekommendationer. Projektet körde på grund men räddades av överenskommelsen mellan alla åtta riksdagspartier, som slöts i mars 2014. En parlamentarisk grupp jobbade vidare och resultatet var lagförslaget som gavs till riksdagen i höstas.
När nu inte heller den modellen kan ros i land är det en klar prestigeförlust för regeringarna Katainen-Stubb, som knappast har så mycket prestige kvar att förlora. Bördan delas ändå med oppositionspartierna.
Det finns också de som är lättade över att grundlagsutskottet fäller vårdreformen. Till dem hör Samlingspartiet och SFP, som inte gillade modellen fast man har varit med om att godkänna den. Båda partierna vill ge de privata vårdaktörerna större möjligheter. Centern kan som presumtivt statsministerparti nu se en möjlighet att förverkliga sin egen vårdmodell som fördelar ansvaret mellan kommunerna och landskapen. Men partiet är så bundet av sina tidigare krav på parlamentarisk beredning att det i praktiken är enda möjligheten. Vänsterpartierna och De gröna är antagligen oroade för att en ny runda innebär en starkare ställning för de privata vårdföretagen. I praktiken är valresultatet och nästa regeringsbas avgörande. Tyvärr lider folkhälsan och ekonomin under tiden.