Det nya Mäntsäläupproret
Det enda moderna tillväxtkommuner får som tack i reformen är nya räkningar.
Fjorton kommundirektörer (ÖN 5.2) närmast nordost om huvudstaden protesterar mot planerna i riket.
De anser att den planerade vårdreformen borde läggas ner eller åtminstone inte fuskas i mål strax inför ett riksdagsval.
Det ursprungliga Mäntsäläupproret i samma trakter 1932 var ett försök till statskupp och så dramatiskt är det inte nu. Men omfattningen av vårdbomben är inte mindre än de folkvandringar och folkrörelser som också tidigare har skickat hundratusentals människor i rörelse i vårt land.
Vården i Finland ska läggas om i fem mastodontdistrikt. När någon ska betala det, drabbas många välskötta, snabbväxande kommuner i södra Finland. Staten varslar om uttag och fakturor som kan innebära skatter som höjs med flera procentenheter.
I jämförelse med de nya, anonyma vårdbyråkratierna känns det plötsligt för många kommuner som ett betydligt mildare alternativ att gå samman med grannkommuner för att nå samma mål att effektivera vården.
Det finns en utbredd politisk feghet i att höja skatter även om behoven synligt växer. Kommundirektörer får ta till nollsummemodellerna: Ska vi ha den här dyra reformen så får skolor, dagis och bibliotek ta smällen i stället.
Vårdproblematiken visar på hur samhällssolidariteten dör. Allt fler finländare ser konkret hur vården blir gles, kall och ovärdig. I samma takt skräms fler i en ond spiral att snålt hålla i sina pengar för att bygga sin egen trygghet enligt rädde sig den som kan-principen.
Det finns ett utrymme för någon att stå upp och säga att långt nedärvda samhällsideal inte får rasa ihop så här. I första hand ska modiga politiska ledare våga göra det. Men om ingen moraliskt är hemma där, kan också en kommundirektör hålla det talet.