Av okänd orsak
92 procent av skälen till aborter finns i socialstatens största Övrigt-kolumn.
Ett medborgarinitiativ med 68 000 underskrifter går snart till riksdagen med kravet att läkare och vårdpersonal av samvetsskäl ska kunna vägra att skriva remiss till eller genomföra aborter.
Här står en nordisk tradition i Finland, Sverige och Island och ett måhända socialistiskt arv i Tjeckien och Bulgarien för att anställda inom vården också bör göra alla delar av sitt arbete. Annars hotas kvinnors rätt till att medicinskt tryggt avsluta en graviditet de inte önskar.
I Europa omkring dessa fem länder gäller traditioner av samvetsfriheter eller katolsk konservatism. Enligt Yles Spotlight (20.1) gör merparten av läkare i länder som Österrike, Italien och Portugal inte aborter.
Sedan vi 1950 fick den första abortlagen i Finland bedömer debattörer nu att samvetsklausulen stöder ett nykonservativt försök att åter snäva in aborträtten.
Fyrtio år av nuvarande praxis har gett oss erfarenheter. Aborten förstås i dag som ett etiskt och mentalt sett stort ingrepp, men också som en åtgärd som har gjort kvinnor till starka och trygga mammor när de väl själva har kommit ombord på livets tåg ordentligt för att kunna önska och välkomna sina barn.
En brist i vår genomforskade socialstat är att det efter alla dessa år uppenbarligen uppfattas kränka kvinnans rätt till abort att ställa frågor om varför hon väljer ingreppet.
Det vore inte så konstigt om inte staten, i skepnad av Institutet för hälsa och välfärd, samtidigt med en decimals noggrannhet snokade i om det var kondomen eller pillret som hade felat, eller om sexet varit oskyddat.
Om de "sociala skälen" till en abort, som anförs i 92 procent av fallen, finns däremot inga detaljerade data. Det är illa.
Socialstatens största Övrigt-kolumn återspeglar naturligtvis respekten för kvinnans val. Men bristen på data gör det också fritt fram för dem som med olika ideologiska och religiösa förtecken deltar i debatten att måla upp samband som ingen vet om de stämmer.