Ole motad i grind
Ole Norrbacks rapport om yrkesskolorna visar att vi måste byta fot när vi bygger "det svenska".
Partihövding, ambassadör och minister på livstid – det må stå i hans cv. Men när Ole Norrback, 73, levererade en rapport om hur dagens tonåringar borde utbildas för sina yrken i framtiden, blev hans uppsats kallt mottagen i Östnyland (Bbl 10.1).
Ingen av rektorerna för yrkesutbildning i regionen såg sol eller blå himmel i ändan av Norrbacks lätt tunnelaktiga rapport. Den hade en enda lösning, en klassiskt enspråkigt svensk fusion mellan Inveon, Prakticum och Axxell.
Rapporten är grundligt gjord, men saknar scenarier och alternativ. I ett modernt beslutsfattande kan man inte ersätta resonemang ens med en hedersministers pondus.
Så det pappret blir mappat och artigt noterat. Nästa utredning susar redan i röret. Östnylands kommuner ska göra om Norrbacks arbete regionalt och nu också ta med gymnasierna.
Norrbacks rapport visar problemet att diskutera svenskspråkiga strukturer i en allt mer tvåspråkig verklighet. Den saknar all koppling till arbetslivet, säger två av de östnyländska rektorerna.
Så är det ofta. Det svenska är mera benäget att befästa än att utrusta. Det svenska bygger hus åt sig, fastighetsmassor, administrativa fästningar för eftervärlden.
Svenska rum är förvisso viktiga. Vårt modersmål, särskilt barns och ungas, behöver fredade platser att växa sig starkt.
Men så utbildar man sig en dag för ett praktiskt yrke, för att bli frissa eller bilmekaniker, ofta för att stanna kvar i servicesektorn i vår östnyländska vardag.
Då är det viktigare att få arbeta i en professionell miljö där man lär sig att utöva sitt yrke så tvåspråkigt som möjligt. Det bör också vara målet i det allt segare brottandet om yrkesutbildningen i Östnyland.