Östnyland på djupet
När du har gått förbi sju parkerade bilar på gatan har du gått 37 meter. Så djup är Östersjön i genomsnitt.
En höstnatt för 20 år sedan, som få kan undgå att minnas, sjönk Estonia i mynningen till Finska Viken.
Det är grunt just där, rakt söder om Korpo, rätt ut i nordväst från estniska Dagö. Just för att det, på tiotalsmetersskalan, är grunt sägs det också uppstå ovanligt hård sjögång just här.
Estonia sjönk på bara åttio meters djup. Om det 157 meter långa fartyget, med hundratals kroppar ombord, nu stod lodrätt med fören rätt ner i havets botten, skulle hälften av det stå med aktern, nattklubben och propellrarna högt upp i vädret.
Under Andra världskriget började tyskarna kalla Finska Viken för Die Badewanne – badkaret.
Badewanne är också numera namnet på en av de skickligaste finländska dykargrupperna som har specialiserat sig på att forska i vad som finns under vårt globalt sett mycket tunna vattenskikt.
I Finska Viken vilar i snitt inte mer än 37 meter vatten utanpå det som råkar ligga på havets botten. Det är inte mycket.
På bottnen ligger det dessutom en hel del. I Östersjön, inte heller den djupare än 54 meter i snitt, ska det kunna ligga upp till 200 000 vrak.
I en kedja mellan Stockholm och Petersburg ska de ligga nästan som ett pärlband, till minne av seklers stormar, grundstötningar och förlisningar, också utanför den östnyländska kusten precis som på andra delar av sträckan.
Att fyra vrakplundrare ställs inför rätta i Borgå (Bbl 22.10) är egentligen inte så märkligt. Det ligger mycket gammalt och dyrbart därute i havets eviga tystnad, numera skyddat i lag.
I vår region är den här undervattensvärlden oförlåtligt okänd. På land känner vi bra till Sibbo storskog, eller Humlaterrängen. Men det som ligger under vatten kring våra kajkanter, farleder och sommarstugor har vi ingen helhetsbild av.
Redan Borgå å, mitt i staden, skulle enligt dem som vet, kunna vara värd sin egen guidade undervattensrundtur med sevärdheter, om en sådan bara gick att arrangera.
På många håll finns det dykarparker, till och med med skyltning under vatten. Utanför Helsingfors kan dykkunniga gå ner till ett vrak från 1788, Kronprins Gustav Adolf, och följa en utstakad rutt runt skutan och upp till ytan igen.
Landets skickligaste undervattensfotografer, filmmakare och biologer surrar kring Borgå i större och rentav internationella undervattensprojekt. Men vår egen undervattenshistoria med alla förlista skutor, havsgeografin och marinarkeologin är ingen stor paradgren i Borgå.
Den kunde vara det. På havets botten ligger allt från spökspretiga skelett av medeltidsvrak ända till moderna sandskutor som tema för vilken utställning som helst.
Den enda svårigheten att göra det begripligt är att sikten i våra innervatten inte är bara några meter och att fotona inte blir så bra.
När nu också ubåtar eller andra minifarkoster misstänks åka i vikar och fjärdar i Östersjön, vore det lärorikt och värdefullt att veta vilka fickor, berg och djupa dalar det finns där nere under ytan.
Högre makter må förbjuda det, men om våra vikar skulle torka ut som den försvinnande Aralsjön i Centralasien för en dag, så skulle vi kunna stövla ut i en skattkammare och ett skrotupplag utan like.