Om språken torkar in
Att vara språkkunnig var förr om åren en merit i sig.
En del lärde sig språken med naturmetoden; sjömän, långtradarchaufförer, flygvärdinnor och hotellreceptionister.
Andra hade goda språkkunskaper ofta genom att ha läst sig till student, ibland magister, och kunde då också mer om den kultur, historia och litteratur som hade fötts på språket man kunde.
Efter tidigare experiment och en politisk debatt 2004 omstrukturerades studentexamen i Finland. Vi finlandssvenskar eldade upp oss kring knäckfrågan om det andra inhemska språket, som från skrivningarna 2005 inte längre var obligatoriskt.
Den diskussionen skymde i alla fall en betydligt större fråga. Det var det att det gamla realprovet samtidigt sprängdes upp i ett stort antal nya ämnesprov, främst för att gynna matematiska och naturvetenskapliga ämnen och – för att göra hela examen mindre språktung.
Förra veckan tog utvecklingen sig ytterligare en ny vändning. Den nya studentexamensnämnd som tillträder 2016 ska enligt språklärarnas förening Sukol (HS 19.10) ha fått långt färre representanter för språk än nu – bara tre mot nuvarande 14!
Så över till Ungern.
På en karta över hur EU-invånarna kan språk, avtecknas länder där man är duktig på språk i blått. Där blånar Nederländerna, Danmark, Finland och de baltiska länderna; här kan vi i genomsnitt tre språk.
Ungern lyser däremot som sorgligaste rött i hela EU. "Många går ut skolan efter tolv år utan ett enda fungerande främmande språk", skriver den ungersk-kanadensiska historikern och bloggaren Eva Balogh.
I Finland är slutprovet, gradun, (och ofta en statistiktent) den största stötestenen före en akademisk examen. I Ungern är det språkproven som får upp till hälften av studerande vid universitet att rentav ge upp sin examen helt och hållet.
Ett slags ny ungersk lågkaloriexamen sägs hjälpa den unga att "fråga om vägen till en järnvägsstation, men ännu inte att förstå svaret" (Balogh).
Jag frågar gärna här vilket samhälle man får när folkets språkkunskaper har torkat in. Att man inför lättare prov förbättrar förstås statistiken, men inte sanningen. Ungern börjar falla samman som en demokrati, med ett folk som i huvudsak kan enbart sitt eget lands språk.
Landets president Viktor Orbán vill ta avstånd från europeisk "liberal demokrati". Han betecknar i dag den ryska Putinregimen och andra länder som Turkiet eller Singapore, där man inte gör sig så stora bekymmer om politisk mångfald och demokrati, som mer framgångsrika.
Ungern är utanför de stora städerna en medieduperad republik och ett samhälle hånfullt mot judar, romer, arbetslösa och fattiga.
Halvfascistiska grupper som Ungerska gardet förbjuds och återuppstår, med arga, hotfulla marscher genom stadsdelar med folk man inte gillar.
I ivern över att avskaffa den obligatoriska skolsvenskan sägs det ofta att man vill bredda språkkunskaperna i Finland. Kolla upp sådana påståenden noga. Där språkkunskaperna halkar ut med badvattnet kan annat omistligt och värdefullt åka med.
Själva utvecklingen drivs däremot inte bara av fennomangubbar, utan också av ett samhälle inriktat på ekonomiska värden och teknologi.
– – –
Språkkartan och andra liknande kartor hittar du här (klicka).