Minuterna kostar
Allt fler finländare kommer att leva till närmare 100 års ålder. Så åtminstone enligt en forskning som universitetet i Tammerfors har gjort. I dag har cirka 45 000 finländare nått 90-strecket, om femtio år antas de vara över 200 000. År 1930 var det bara 200 personer som blev 90 år gamla, förändringen är alltså väldigt stor.
I Borgå ordnar hemvården om. Man vill ge mera tid åt klienterna. För att morgontimmarna inte ska bli för hektiska sköts mindre brådskande besök nu på eftermiddagen. Personalen har fått smarttelefoner och kan registrera sina besök var de än befinner sig. Man behöver inte sitta på kontoret lika mycket som förr. Reformen anses vara revolutionerande åtminstone lokalt.
Bbl skrev om saken i fredags. I samma tidning berättade en av hemvårdens klienter, Gun-Lis Liljeberg, om hur hon upplever den nya situationen. Hon har inte märkt att vårdarna skulle ha mera tid för henne än förr, tvärtom. Numera befinner hon sig sist på vårdarens lista. När Bbl hälsar på har hon suttit i pyjamas till middagstid. Nöjd med systemet är hon absolut inte, men kritiserar inte vårdarna, de är fantastiska och gör sitt bästa. Systemet är helt åt skogen, tycker hon och ger beslutsfattarna en rejäl känga.
Den enkät som nyligen gjorts i Tammerfors visar att största delen av över dagens 90-åringar bor i sina hem, med stöd av den egna familjen och barnen. Alla har ändå inte släktingar, hemservice behövs. Men också i denna stad har vårdarna bråttom, de byts dessutom ofta ut. De äldre känner sig ibland väldigt ensamma och otrygga.
Välfärdssamhället monteras ned, en bit i taget. Det vet vi alla. Barn, unga, vuxna och seniorer drabbas, vare grupp på olika sätt. Nedmonteringen marknadsförs ändå med ord som effektivering och fokusering. Verksamheterna görs bättre till mindre kostnader.
Att granska rutiner och arbetssätt är givetvis bra, det ska man göra överallt med jämna mellanrum för att inte fastna i gamla, kanske dåliga mönster. Det mesta går att göra bättre, men gränser finns.
Hemvården i Borgå resonerar i och för sig helt rätt, det är mera tid klienterna behöver. Hjälp med mediciner, personlig hygien, mat och praktiska sysslor överlag är viktigt. Varenda människa har ändå också behov av mänskliga kontakter, exempelvis samtal i lugn och ro. De äldre är inget undantag. Men varje minut kostar,
Åtminstone Gun-Lis Liljeberg har alltså inte noterat att hemvårdarna skulle ha mera tid för sina klienter, trots nya rutiner och smarttelefoner. Vad som skulle behövas är fler vårdare. Men att tänka så är utopi i dagens värld, om det inte råkar finnas beslutsfattare som verkligen vågar prioritera. Alltså verkligen.
Då handlar det om att avgöra vilka funktioner inom stat och kommun ges allra högsta prioritet och så satsar man på dem medan andra trappas ned. I en sådan värld kan hemvården få de vårdare den behöver för att garantera mänsklig och god vård åt alla klienter. I samma värld kan vården överlag fungera bra, samma gäller skolan.
Samtidigt uppenbarar sig skyhöga prislappar på mycket annat som också anses viktigt av många. Att prioritera är inte samma som att göra alla nöjda.