Alla behöver en kompis
Allt fler är i behov av en vän eller hjälpande hand av någon som tillhör en annan generation.
Pensionärer, seniorer och åldringar. Kära medmänniskor och invånare i livets alla senare skeden har många namn. Och det är bra att benämningarna är många, de grå tinningarna och de krumma ryggarna blir allt fler i vår omgivning. För att nämna ett exempel, i Borgå finns det i dag cirka 3 300 personer som är äldre än 75 år.
Den här veckan har vi firat våra äldre medborgare under det som kallas för äldreveckan.
Borgå stad satsade på att promenera tillsammans med seniorer på äldreboenden, det kanske för att signalera att staden värnar om de seniora invånarna? För stadens del är promenadverksamheten en ny form av frivilligt arbete, ett arbete som för den tredje sektorn är en väl etablerad del av verksamheten.
I Sibbo ordnades på tisdagen tillfället SeniorSurf på huvudbiblioteket i Nickby. Under dagen fick kommunens invånare bekanta sig med digitala plattformar, både tekniken och tjänsterna. Något som kan behövas i Sibbo som när stora förhoppningar om att flytta en stor del av de kommunala tjänsterna till en digital verklighet.
Under SeniorSurf-tillställningen passade Mannerheims Barnskyddsförbund på att ta tillfället i akt och efterlysa det förbundet valt att kalla för byamormödrar och – farfädrar i Sibbo. I Borgå är den här verksamheten redan etablerad.
Om initiativet i Sibbo hänger ihop med att man på MLL noterat att kommunen är en så kallad inflyttarkommun eller om det är den alarmerande situationen inom barnskyddet i kommunen som aktiverat förbundet förblev osagt, men behovet av äldre personer som engagerar sig i andras barn är stort.
I skolor, både i Sibbo och Borgå, kan man stöta på det som kallas för skolfarfar.
Det är väl det som på något sätt genomsyrar den tid vi lever i just nu? Det finns inte en enda målgrupp som inte skulle behöva hjälp eller sällskap av någon som tillhör en annan generation? Små barn och barn i dagisåldern har i dag, på grund av långa geografiska avstånd, allt mer sällan en möjlighet att umgås med sina egna mor- och farföräldrar. En hjälpande hand i form av en äldre person kunde vara en hett efterlängtad ny vän på till exempel dagiset. Småbarnsföräldrar tampas med strikta tidtabeller som lätt kollapsar om det redan utnyttjade nätverket sviker och vad kunde vara bättre än att hitta en ny vän, en ny maska i nätverket i till exempel en byamormor som redan är bekant via barnets daghem?
En kedja som denna kunde i bästa fall utmynna i den enkla utveckling att rollerna i något skede byts. Att den som tidigare ställde upp, med en hjälpande hand, som ett sällskap, blir den som får hjälp, som har en vän i de yngre generationerna.
Ungdomsforskaren Tomi Kiilakoski säger i en intervju för Yle att skolelever skulle behöva fler vuxna utan titlar i skolan och i sin vardag. Vanliga fullvuxna skulle sänka tröskeln för unga att till exempel prata om problem, problem som eleverna inte vill diskutera till exempel med sina lärare.
Och så fungerar väl de flesta i alla livets skeden, det känns lättare att lätta på sitt hjärta inför någon som man uppfattar som sin vän?