En makaron i glasburken
För det är ändå bra mycket roligare med många vänner än en ovän.
Barnet som tidigare glatt stigit upp för att gå till daghemmet blir plötsligt motsträvigt. Barnet skyller på trötthet, att det skulle vara roligare att vara hemma, till slut dyker det upp att han känner sig ensam på daghemmet.
Det händer att man i stunder som dessa att man som förälder har tur, att man under en stund full av förtroende får höra det som kallas hela historien. Att barnet berättar att han upplever att han utesluts från lekar, att han blir utspelad i de situationer där barnen fritt får bestämma vilka lekar som ska lekas.
För ett ögonblick ser världen just så hård ut som den kan vara. Det sjunker in, att det fem år gamla barnet får känna att han inte duger. Det är inget man önskar någon, men i fråga om barn känns det speciellt grymt. Som förälder ställer man sig kanske frågan om det kan vara en överdrift från barnets sida, så ont gör det då det kommer nära, att ens barn kanske utsätts för mobbning.
Den som påstår att det finns skolor där det inte förekommer någon mobbning alls, ljuger definitivt. Det säger rektorn för Kvarnbackens skola, Anne Smolander (BBL 10.9).
Mobbningsoffer drar sig oftast för att berätta vad som pågår, törs de hemma berätta vad som pågår vill de inte att föräldrarna tar kontakt med skolan. Men, säger Smolander, det är omöjligt för skolans personal att ha koll på precis allt som pågår i och utanför skolan.
Det är i fråga om daghem, skola och barns fritid, de fullvuxnas uppgift att vara eniga kring det faktum att mobbning är oacceptabelt.
Rektorn för Sipoonlahden koulu, Jorma Joki-Korpela, säger (BBL 10.9) att han och hans skola inte anser att man ska jämföra elever i idrottstävlingar, tävling tillför inget gott. Det är den bakomliggande orsaken till beslutet om att skolans elever inte deltar i skolmästerskapstävlingar.
I allt lägre ålder är idrotten, i synnerhet lagsporter, en orsak till att barn kommer på kant med varandra. Ett barn som går i knattefotboll blir lätt kung på dagisgården då fotbollen plockas fram. De barn som spelar tillsammans i samma klubb har lättare att bilda fotbollskunniga klickar än de barn som inte spelar, klickar som är svåra att bända upp också i andra lekar. Vad lär man sig i fotbollslaget? Inte bara vi-anda, utan också att den som inte är tillräckligt bra, snabb eller stark får sitta på bänken. Får uteslutas.
Så länge barnet är så litet att det inte är inne i andra system än familjens egna, är det familjen som står för regler som gäller. Det är föräldrar, släkt och vänner som lägger mönster för hur man beter sig mot andra. Ju större barnet blir, desto fler inblandade är det som lägger detta mönster. Inte bara personal på daghem och skolor, utan också tränare för idrottslag och andra fullvuxna, föregår genom sina handlingar som exempel i fråga om hur man behandlar sin nästa.
På daghemmet tog man ärendet på allvar. Dagen efter att den orolige föräldern tagit kontakt startade personalen en kampanj som går under namnet God vän. För varje vänlig gest barnen utför får de lägga en makaron i en glasburk. Då burken är full ordnas en fest för att fira den goda vänskapen. Burken fylls, enligt hörsago, i snabb takt. För det är ändå bra mycket roligare med många vänner än en ovän.