Lär dig skida i krigets spår
Det är lärare och föräldrar som får axla ansvaret för de känslor pratet om krig kan väcka hos de finska skoleleverna.
Det är ett faktum att de flesta skolelever rör på sig alldeles för lite. För många ungdomar är den enda form av fysisk aktivitet de utövar knapptryck för att få huvudpersonerna i olika digitala spel att röra på sig. Goda råd är dyra, alla knep för att få skolelever att på riktigt röra på sig är välkomna.
Nu är frågan om inte det finska förbundet för skolidrott, Koululiikuntaliitto (KLL), tagit ett skär för mycket i sin strävan att få skolelever i vårt land på skidor. Förbundet har nappat på en kampanj som går under namnet Talvisotahiihto (sv. ungefär Vinterkrigsloppet) och för ut kampanjen i de finskspråkiga grundskolorna. Låg- och högstadieelever ska lockas till att skida "i vinterkrigets spår" skriver förbundet i en annons för kampanjen.
Vinterkrigsloppet. De förbund som organiserar kampanjen, Skidförbundet men också Vinterkrigsföreningen och Reserviläisurheiluliitto, vill genom kampanjen samla in pengar till ett minnesmärke över vinterkriget. Medborgarnas hälsa och god kondition är viktiga då nationen nu står inför nya utmaningar, skriver arrangörerna i en något hotfull ton på kampanjens webbplats.
KLL anser att de finska skoleleverna ska bidra till penninginsamlingen och ser inget kontroversiellt i kampanjen.
Det gör däremot många andra, bland annat föräldrar till barn som går i finsk skola. Bland annat på Facebook frågar upprörda personer vilken kampanj som kommer att dyka upp efter målgång i Vinterkrigsloppet, koncentrationslägerskola? Skyttegravsloppet?
Då man tittar på hur världen ser ut i dag, många spända relationer nationer emellan, en, om inte flera allvarliga konflikter i vårt östra grannland, ställer man sig frågan om det är ytterligare en påminnelse om krig våra barn behöver? Under skoltid dessutom, så att eleverna inte har en möjlighet att värja sig?
Verksamhetsledaren för Koulukuntaliitto, Kristiina Jakobsson, säger i en intervju för tidningen Iltasanomat att det absolut inte är fråga om att å förbundets sida förhärliga krig utan att de vill betona det uppfostrande i kampanjen.
Genom Vinterkrigsloppet kan vi behandla Finlands historia och hedra våra krigsveteraner, säger Jakobsson och fortsätter genom att konstatera att helhetsansvaret för kampanjen, hur den genomförs och behandlas i skolorna, ligger hos lärarna. Det är alltså lärarna i de finska skolorna och föräldrarna som får tackla den ångest som kampanjen kanske väcker hos en del barn.
Det är med viss fasa man slår en signal till Finlands Svenska Idrott (SFSI), KLL:s finlandssvenska systerförbund, för att kolla om också de finlandssvenska barnen ska skida i vinterkrigets spår. Svaret är nej. På frågan om varför förbundet valde att inte delta i kampanjen är svaret det att kampanjen dels är mycket tidskrävande, men att ett deltagande också skulle slukat pengar som förbundet bedömt att det inte har.
Sällan har man varit så glad över att pengarna inte räcker, sällan har man varit så glad över att "samma på svenska" inte gäller.
Det måste finnas och finns andra sätt att samla medel för ett minnesmärke över vinterkriget. Det finns garanterat bättre sätt att få skolelever att intressera sig för längdskidåkning.