Ljusen från andras hem
Den engelska filmen Victim (1961) fick aldrig fick något namn på svenska. Men det är i den som advokaten, den framgångsrike mister Farr, en dag hittar text klottrat över sitt garage: Farr is queer.
Hur det översattes på finländska biografer vet vi inte. Queer betyder egentligen konstig eller underlig. I dag hade man textat att Farr var bög.
För en stor del av medelålders östnylänningar kan den svartvita filmen ha blivit den första som konkret beskrev hur människor pekades ut och ansattes för att de var homosexuella.
Om Farr faktiskt var det förblir oklart, men själva ordet användes för första gången här i en engelskspråkig film.
Begreppet queer har överlevt många betydelser. I dag finns det som den sista bokstaven i ramsan HBTQ som står för de fyra viktigaste sexuella minoriteterna, homo, bi, trans och queer.
Även efter sommarens regnbågsmarscher, där många gick av tolerans och god vilja, stod frågan kvar: Vad är Q?
Den vanligaste förklaringen i dag är att man är obekväm. Man känner att könsrollerna inte passar, att man inte vill vara kvinna eller man på det sätt som omgivningen kräver. Världen är uppdelad i två delar; ingendera passar.
Konstnären Heidi Lunabba hör till dem som har gjort snygga och tankeväckande skägg på flickor och kvinnor för att väcka tankar kring det här. Den skäggiga Eurovisionsladyn 2014, Conchita, är en annan.
Hur det känns att vara obekväm med kön är inte svårt att återskapa. Gå till en större fest, ett släktkalas eller party så här på sommaren. Se dig omkring. I regel ser du tre grupper: männen, kvinnorna och så den tredje gruppen där man har samtalsämnen oberoende av kön.
När du navigerar dit där du känner dig mest bekväm, smakar du på själva frågan.
Ändå är queerbegreppet udda och problematiskt i könsdebatten. De andra sexuella minoriteterna förstår vi långt som att de bär biologiska och medfödda läggningar. Men om queer utöver det också handlar om åsikt eller ideologi, så är det en udda och lös skruv i sammanhanget.
Tonåringar i puberteten är obekväma i sina töntiga familjer; människor med ansträngd ekonomi i sällskap med förmöget folk känner sig obekväma. Men de är inte queera för det.
Andra är obekväma inför ett fast parförhållande, en del rentav av tanken på att ha sex över huvud taget. Ungkarlarna är i så fall förmodligen en av landets större sexuella, eller queera minoriteter.
I en både rörande och omstridd text intervjuar Helsingin Sanomat (HS 31.7) den 55-årige Erkki, en vildmarksguide och författare som har förblivit ensam i sin skrivlya. Eller som ibland från sitt tält ser in mot ljusen i folks hus och tänker att där kunde han bo, han också.
Tiden gick förbi Erkki, mycket för att han trivdes på innerstans barer och tänkte sig att en familj skulle vara obekväm att ha just då. Han skulle nog skaffa en sedan.
Men det blev aldrig av.
Vid en vildmarkstur fick han en gång bära hem någon annans barn i sällskapet och lägga det i sin säng. Och tänkte, som så många andra som inte hör till de vanliga, till majoriteten, att det man saknar är att få bära ett sovande barn.