Rektors första minneslapp
Det finns många som ifrågasätter Åbo Akademis slogan om att vara "Det finlandssvenska universitetet". Det gör däremot få i Östnyland.
Av någon anledning hör Borgåregionen, i gott sällskap av det svenska Österbotten, till de viktiga upptagningsområdena för ÅA. Tvåspråkiga Helsingfors universitet, Hanken och Aalto lockar förvånansvärt nog inte alls överlägset över Åbo Akademi.
ÅA har en turbulent tid. De minskande årsklasserna av studerande naggar isflaket i kanterna för all utbildning. Som många andra har också ÅA behövt spara miljoner, haft samarbetsförhandlingar och nyligen strukit över 60 jobb, bland dem professurer.
I höst ska Åbo Akademi välja rektor när kemiprofessor Jorma Mattinens mandat på posten går ut. Om han själv, 59 år gammal, är intresserad att fortsätta har han inte avslöjat.
I akademikvarteren är det förmodligen inte längre en stor sak att det finlandssvenska universitetet har en ursprungligen finskspråkig rektor. Det är det däremot här längre ut i landet, där ÅA ofta uppfattas som en överbeskyddad finlandssvensk bastion.
Få vet att var sjätte av dem som studerar vid Akademin kommer från finskspråkiga gymnasier.
Regimen kring Jorma Mattinen har också fått kritik. I en debattartikel har etikprofessorn Tage Kurtén velat ha fler förändringar kring hans ämbete, som numera ofta sköts som ett vd-jobb med utomstående styrelsemedlemmar.
Kurtén anser att ÅA-rektorn borde fatta färre strategiska beslut ensam. Han borde inte heller utnämna dekaner och professorer, utan enligt Kurtén, överlåta det uppdraget till kansler.
Den stora finlandssvenska frågan för den som från 2015 sitter i Mattinens rum vid Åbo Akademi ligger däremot i inte alls i Åbo, utan i Vasa.
Under hans period som rektor har den största och mest vägande kritiken mot akademisk verksamhet som inte motsvarar samhällets förväntningar och behov kommit mot Pedagogiska fakulteten (PF) i Vasa.
År 2011 kritiserade Undervisningsministeriet PF i fräna och raka ordalag för en låg akademisk nivå. Fakulteten utbildar ambitiösa lärare, men för få vill, eller klarar av att, disputera på och forska kring den finlandssvenska skolverkligheten.
Ingenting annat vid Åbo Akademi har en så rasande avgörande betydelse för det svenska i Finland. Om den finlandssvenska pedagogiken och skolan halkar efter kommer nämligen många tavlor att ramla ner från väggar i svenska rum.
En skola som inte är på tåget med de finska Pisaresultaten, kommer inte att locka tvåspråkiga familjer att i all oändlighet skicka sina barn till svenskspråkiga skolor.
Då säckar den svenska skolan ihop. Då förändras demografin i Svenskfinland, inte i födelsetalens och dödligheternas långsamma hummande takt – utan på några år.
Den svallvågen når till sist även Åbo Akademi. Det tar 12 år från en knagglig start i lågstadiet till gulnäbbslyan i Åbo, för dem som alls kommer så långt.
Någon viktigare uppgift än en vision för att ta pedagogiken till avgörande nya nivåer finns inte för den som just nu slickar igen ansökningskuvert om toppjobbet vid Åbo Akademi.