Ha det bra – blev det bra?
Ministrarna Alexander Stubb och Carl Haglund ska ha råkats på S-Market i Ingå, vardera på väg på semester. På gott finlandssvenskt maner önskade de förmodligen varandra att ha det så bra!
Väl framme i hängmattan postade Haglund en bild av sina semesterfötter på Facebook, en footie, men tycks därefter snart ha mediterat över den gångna vinterns politik och frågat sig: blev det så bra?
Juli är en bra tid för utspel i medier. Politikerkolleger och annan nomenklatura har lämnat stan för att försöka få det att se ut som om flugfiska eller lyssna på opera eller jazz är vad de gör alla dagar.
Alla är borta. Den som gör ett bra juliutspel kan få det att hålla i rumstemperatur i flera veckor.
Så Haglund gick och beklagade sig för Kauppalehti (KL 9.7) att social- och hälsovårdsreformen, med sina fem jätteområden var ett fiasko.
Både hans eget partifolk, republikens teamledare Alexander Stubb och sote-ministern Laura Räty plus ett antal kommentatorer häpnade.
SFP har under långa tider varit det lojalaste stödet för Samlingspartiets moderata högeragenda; coolaste truten i kölvattnet efter färjan. Nu vek den plötsligt av och försvann i ett annat väderstreck.
De nya "sote-länen" blir mycket riktigt kolosser, både som byråkratier och politiska slagfält. Östnyland ska ingå i en jätteadministration som för nästan två miljoner finländare sträcker sig från den ryska gränsen mitt i Kalattomanselkä-fjärden i Parikkala till Hangö i väster.
Inför riksdagsvalet om nio månader verkar Carl Haglund ha blivit politiskt gravid med en tanke om att den här gången distansera sig från den politiska centern.
Han vill se en privatisering av vård och omsorg som går längre. I plötsligt mod vill han köra om i högerns innerkurva, förbi till höger om Samlingspartiet.
SFP kan behöva den lilla distansen också till Samlingspartiet. Alexander Stubb är fortfarande ett osäkert kort i inrikespolitiken och det kan mycket väl kan gå som när Liljendalgubben tackade en provpredikant på kyrktrappan med orden "det var ju då bara den här enda gången".
I de privata vårdkoncernerna rör sig stora intressen. Förvånande nog har finländsk undersökande journalistik inte lyckats dokumentera hur de rimligtvis bör ha lobbat hela sote-reformen och lämnat "informationspaket" efter sig åt ministrar att läsa – till exempel i familjen Haglunds hängmatta.
De tre största vårdkoncernerna, Terveystalo, Attendo och Ambea-Mehiläinen, har alla en förankring i Norden (mest utanför Finland) och en bra insikt i hur det nordiska folkhemmets funktioner kan omvandlas till saker som händer på börsen.
De som jobbar i vårdkoncernerna sägs ofta uppleva dem effektiva, snabba och innovativa och också med en bra trygghet för patienten. Däremot sägs vindilen av förändring och försäljning av det trimmade företaget ständigt ligga i luften.
I debatten talas det mycket om valfrihet och om att alla borde få välja sin egen vård. Den friheten är i alla fall i mest till för den som har råd.
Innan vi monterar ner vår offentliga hälsovård behöver SFP i alla fall förklara vad de ord som en gång kännetecknade den ska betyda i framtiden. Som heltäckning, jämlikhet eller kontinuitet.