Fler skogsmullar i skogen
Hur spännande är det inte att sitta med blicken fäst på flötet som guppar i de små vågorna? Fångsten är i det ögonblicket nästan oviktig.
I butiken ett barn som är kanske tio år gammalt. Titta pappa, ropar barnet plötsligt och rusar fram till en av hyllorna, ett maskingevär! Med stora ögon beundrade barnet det det trodde var ett maskingevär. Det var i själva verket ett teleskop barnet beundrade.
Incidenten dyker upp i tankarna då man ser hur naturstigarna i Sibbo storskogs nationalpark meter för meter suddas ut, förläggs med grus. Barnen i dag ser inte längre det man själv såg som barn. Ett teleskop kanske blir ett maskingevär då barnet är mer vant att med spel på dator och pekplatta än med att titta på stjärnorna. Skogen är inte längre en naturens hinderbana då stigarna jämnas ut och görs om till bulevarder i grus.
I fråga om Sibbo storskogs nationalpark är det egentligen en fråga om en effektivering. Forststyrelsen vill att fler människor ska besöka nationalparken, frågan man vill ställa är om det är på rätt premisser man lockar nya besökare till parken om skogen inte längre ser ut som den gjorde då den ännu stod i sin naturliga prakt.
Det är kanske mest påtagligt just under sommarlovet, att många barn i dag fjärmats från naturen, eller än värre, att de aldrig satt sin fot i den, naturen. På tal om teleskopet, hur många barn och fullvuxna är det som i dag vet var på himlaskyn man ska fästa blicken för att hitta Karlavagnen?
I en kolumn (BBL 5.7) skrev kolumnisten om en skoluppgift en elev fått, eleven skulle i ett häfte fylla i de äventyr hen hade fått ta del av under sommaren. Kolumnisten problematiserade uppgiften, det finns väl en risk för att det blir en kapplöpning mellan eleverna som fått uppgiften? Vem har fått åka längst bort, vem har fått besöka flest nöjesfält?
Man kanske inte behöver dyka direkt tillbaka till att barnen enbart ska leka med kottar, men att komma tillbaka med ett häfte som "bara" innehåller berättelser om dagar på stranden, bygge av koja och äventyr i skogen, det låter väl inte som ett dåligt sommarlov. Det gemensamma i strandhäng, spikande och svampplockning, är det att det är sysslor man gärna ser att barn och fullvuxna gör tillsammans. Det är kanske det barnen saknar mest i dag, att göra saker tillsammans med någon fullvuxen. Bara det att ett barn får en fullvuxen människas odelade uppmärksamhet, det leder till att pressen på att de yttre attributen, är det sedan frågan om karuseller eller spel, blir mindre. Ingen kan väl bli så trollbunden av snäckor vid stranden som ett litet barn.
Mitt barn är inte intresserat av att vistas utomhus, hör man det ibland sägas. Kan det bero på att barnet lärt sig att utomhus är detsamma som tråkigt av sina föräldrar? Det är en sak att bli utföst på gården, för att det är hälsosamt med frisk luft, och det är en helt annan sak att gå ut på något som kan bli ett äventyr tillsammans med en fullvuxen. Ett självplock av jordgubbar kan vara roligare än ett besök på ett nöjesfält.
I fråga om Sibbo storskog säger Forststyrelsen att grusvägarna också är ett sätt att skydda skogen. Till exempel vattenpölar har lett till att besökare börjat gå runt pölarna, det igen innebär att det sakta bildas nya stigar i skogen, vilket enligt Forststyrelsen är en dålig sak.
Men, är det inte så naturen och människan genom tiderna har format varandra?