Av okänd anledning
Att använda en annan person, en person som inte har en möjlighet att säga jo eller nej, som hjälpreda då man tar sitt liv, det är respektlöst.
Precis som inför alla andra högtider, påminner polisen oss om det igen: ha tålamod i midsommartrafiken. Polisen ger goda tips om hur chaufförer kan köra så tryggt som möjligt, man ska undvika onödiga omkörningar och komma ihåg att hålla tillräckligt långa avstånd.
En av de mest använda avskedsfraserna, det måste väl vara kör försiktigt?
Kör försiktigt. Hur många gånger har man inte tänkt det, att vad hjälper det att man själv kör försiktigt om andra bilister kör som vettvillingar? Det är inte mycket man kan göra bakom ratten då man själv är den som blir offer för en vansinnig omkörning, man kan inte bromsa för att bråka med chauffören som kör alldeles för nära bakom en, utan att äventyra både egen och andras säkerhet.
Då polisen rapporterar om trafikolyckor, inte sällan med en långtradare inblandade, kan man läsa det, "fordonet körde av okänd anledning över i fel fil". De notiserna rubriceras ofta som dödsolyckor.
Det är sällan yrkeschaufförerna kommenterar olyckor där personbilar av oförklarliga anledningar kommit i deras väg. I en artikel (BBL 11.4) berättar Ove Blomqvist om sitt arbete som stödperson för yrkeschaufförer. Kristelefonen ringer några gånger i månaden och Blomqvist berättar att den finska mentaliteten, jag klarar mig själv, kan leda till att tröskeln för att söka hjälp, prata med någon, är hög.
Ofta hör man att "nu tänkte någon komma in under bilen igen", men sällan går förarna in på detaljer, säger Blomqvist i intervjun.
De här olyckorna, i vilka yrkeschaufförerna mer eller mindre slumpmässigt blir utvalda av personer i motkommande trafik, är djupt traumatiserande. Dels för att yrkeschaufförerna på intet sätt har en möjlighet att välja sin delaktighet, dels för att olyckan sätter livslånga spår. I en del fall förolyckas också långtradarföraren, i många fall leder olyckan till att yrkeschauffören inte kan fortsätta arbeta.
Många yrkeschaufförer säger också att det som kanske är tyngst i fråga om de här olyckorna, det är att leva med skammen. Trots att yrkeschauffören inte haft en möjlighet att agera på annat sätt i den överraskande situationen, måste chauffören stå ut med att olyckan utreds och i de värsta fallen leva med vetskapen om att man varit delaktig i en olycka som resulterade i en eller flera personers död.
Skammen, det är den som bidrar till att yrkeschaufförer sällan pratar om de olyckor de varit med om. Därför känns yrkeschauffören Harri Hietalas uppdatering på Facebook som om man för en stund får kliva in i förarhytten:
Med långa ljusen på kör personbilen in i min långtradare. Jag hade ett åttaårigt barn som passagerare. Tur att det är sommar och att jag hann bromsa och väja en smula. Tänk efter människor, finns det inte lättare sätt?
Den person som planerar att ta sitt liv står inte och överväger vilka sätt som är lätta eller rätt, och trots att vi kanske ryggar tillbaka så är beslutet om att ta sitt liv något vi sällan kan påverka, kanske vi till och med måste respektera beslutet? Men, också den som sitter vid livets utkant, måste respektera andra människors rätt till ett fortsatt, gott liv.
Kör försiktigt och ha en skön midsommar!