Vid livets början och slut
Varför väljer ungdomarna att konfirmera sig, varför väljer vi kyrkan då vi gifter oss?
En titt in på webbportalen eroakirkosta.fi meddelar att 59 personer på måndagen valde att be om utträde ur kyrkan i Finland. Det handlar om den evangelisk-lutherska kyrkan och den ortodoxa kyrkan i Finland. Webbsidan berättar i ett pressmeddelande att maj månad var en toppmånad, toppmånad om man anser att det är en positiv nyhet att så många finländare väljer att vända sin kyrka ryggen, under maj valde 2237 personer att "plocka ut sin bok".
Det samtidigt som sommaren stod för dörren, sommaren som vi finländare förknippar med många festligheter tätt förknippade med kyrkan, främst kanske konfirmationer och vigslar.
Kyrkan, hand i hand med en allt mer sekulariserad värld, som man brukar tala om, är i ett brytningsskede. I fråga om nyfödda barn ser man fortfarande att föräldrarna stolt vill meddela namnen på barnet för allmänheten via annons i dagstidningen. Allt oftare betonas att barnet har fått sina namn under en namngivningsfest eller -ceremoni, inte i ett traditionellt dop. Lite bakvänt är det kanske att tidningshusen fortfarande använder etiketten "döpta" och alla dessa namnnyheter placeras i samma fack. Det är kanske inte en orsak till att namngivningsfesterna blir allt fler, men många nyblivna föräldrar ger uttryck för hur svårt det är att hitta faddrar som tillhör kyrkan.
I många hus förbereder man sig också för konfirmationsfesten, skriftskolelägren som pågår i vårt land just nu är många. Att fara på skribaläger, är något de flesta ungdomar ser fram emot under den långa vårterminen. Det skulle vara intressant att se en eller flera gallupar som redogör för orsakerna till varför ungdomarna väljer att delta i skriftskolelägret för att bli konfirmerade. Är det för att alla andra gör det, för att det hör till eller för att man ser det som ett viktigt och naturligt steg i den egna tron?
För en del ungdomar sätts punkten för skriftskolan och konfirmationen samtidigt som de sista rosorna man fick i gåva torkar ut, för en del ungdomar innebär både lägret och konfirmationen ett steg längre in i tron. Är det sedan det kristna budskapet, gemenskapen på lägergården eller något annat som är det avgörande, det vet endast ungdomen själv.
Och vigslarna, än i dag väljer många att gifta sig kyrkligt. Vid en milstolpe av denna kaliber ser det ut som om de flesta unga eller äldre par väljer att omge sig med det traditionella, det kyrkliga. Väljer att ta ett första steg in i äktenskapet med några ord ur Bibeln att luta sig tillbaka mot.
Erik Vikström skriver om dopet i helgtexten (BBL 14.6): I dopet blev vi dina barn... Orden får en att tänka på det, vilket också lyfts fram i ett debattinlägg i dagens tidning, att man blir till Guds barn genom dopet då man har som minst att säga till om, det om man blir döpt som några månader gammal. Man blir Guds barn utan att själv välja det i det ögonblicket. De val man gör senare i livet, vid konfirmation, vid vigsel, är mer individuella och egna val.
Vid döden, vid jordfästningen är det någon annan som väljer i stället för oss. De flesta väljer fortfarande att ordna begravning för sina anhöriga i en miljö som anses ge den trygghet sorgen och saknaden kräver, i kyrkan eller i kapellet.