Rädsla är något man lär sig
Hur ska de lärare och elever som ser positivt på en tvåspråkig skolmiljö tolka Christer Holmlunds utspel?
Skoleleverna har lagt undan ryggsäckarna för sommaren, men diskussionen om skolan fortsätter. Diskussionen om ett eller flera språk under samma tak har fått flera orsaker till omstart sommaren till trots.
Samlingspartiets färska ordförande, Alexander Stubb, sågade den taxellska paradoxen i slutet av maj genom att konstatera att paradoxen är "helt sjuk". I en intervju för FNB (30.5) sade Stubb att han starkt kommer att driva tvåspråkiga skolor där finsk- och svenskspråkiga elever kan träffas på rasterna och vid måltiderna och tala båda språken.
Där Stubb sågade paradoxen, var det Stubb själv som omedelbart fick se sig själv nersågad av de finlandssvenska lärarna. På Finlands svenska lärarförbunds kongress i Helsingfors i början av juni framförde justitieminister Anna-Maja Henriksson statens hälsning och sade att Stubb var ute och cyklade och Dan Johansson, avgående ordförande för lärarförbundet, kallade Stubb aningslös.
Det tycks inte bli fråga om nya vindar eller ny inställning på det finlandssvenska lärarförbundet i framtiden heller, Christer Holmlund som tar över som ny ordförande i augusti skickar en hälsning till Östnyland och Sibbo i lördagens tidning (BBL 14.6):
Jag uppskattar skolor där man kan ha umgängesspråket på svenska. Vad händer med den svenska identiteten i en skola som den man nu bygger i Sibbo?
Holmlund pratar om Nickby hjärta, det nya skolkomplexet som som bäst byggs i Nickby, Sibbo. Redan tidigare har Holmlund sagt att han inte kan acceptera tvåspråkiga lösningar i skolvärlden.
Antti Skogster (SFP), fullmäktigeledamot i Sibbo skriver på sin Facebooksida:
Tycker inte om dessa svartmålande kommentarerna om Nickby hjärta. Med att evigt vara så bekymrad förorsakar man mest panik och motreaktioner, då man i stället borde uppmuntra till sämja och att samarbeta bättre.
Skogster ifrågasätter också Holmlunds negativa inställning till Nickby hjärta i och med att det kan tolkas som FSL:s officiella linje, att man inte kan umgås med den andra språkgruppen.
Borgåbladet pratade med ungdomar i Nickby i mars (BBL 8.3) om två språk under samma tak och ungdomarna var mestadels positivt inställda, en del tyckte till och med att man kunde gå längre i samarbetet över språkgränserna. Manu Rönkkö, vice ordförande i ungdomsfullmäktige, beskriver i artikeln det som är vardag för många skolelever i dag:
I de flesta fritidssysselsättningar umgås vi redan nu på två språk, och det går ju bra.
Och det är inte utan att man slås av tanken, att det som uppfattas som fullt naturligt av skoleleverna, det svartmålas och omges av hotbilder av fullvuxna, lärare, politiker och beslutsfattare. Att kalla det pågående för språkrasism är kanske att gå ett steg för långt, men denna rädsla för det främmande, i det här fallet det finska språket, är inte något barn föds med, det är något som barn lär sig av fullvuxna.
Frågan man ställer sig, det är vad de fullvuxna finlandssvenskarna, lärare, politiker och beslutsfattare är så rädda för just i den här frågan?
I fråga om Nickby hjärta är det sorgligt att man hittat en språkstrid redan innan hjärtat börjat slå.