Val mellan två sorters höger
Ibland verkar europeiska medier ha en större koll på hur våra populistiskt färgade partier borde placeras på skalan.
De nya partigrupperingarna börjar nu samlas och konstituera sig i Bryssel. Det har redan länge varit känt, bland annat i brittiska medier att ett parti som True Finns, Sannfinländarna, också finns till.
Det brittiska Ukip-partiets invandrarkritiska ledare Nigel Farage fick ofta i debatterna svara för sitt samröre med True Finns, och det blev snabbt en Europanyhet att vår nybakta mepp Jussi Halla-aho har en dom för hetsbrott bakom sig hemma i Finland.
Likaså har man plockat fram att systerpartiet Dansk Folkepartis Morten Messerschmidt också i början av 2000-talet ska ha uttalat sig om att mångkulturalism kan leda till mer våldtäkt och våld i samhället.
EU-valet blev en hälsosam och bra barometer. De politiska partierna placeras inte längre i ordningsföljd enbart av tv-regissörer på Yle, eller av den riksdagsfogde som ritar sittordningen i plenisalen enligt modell från franska revolutionen.
Partierna mäts nu med europeiska måttstockar och de stämmer inte alltid överens med våra.
Flera samlingspartister i Bryssel borde sitta i liberala Alde, där SFP sitter. Flera centerpartister borde sitta i konservativare EPP, där Saml och KD sitter.
Till höger om EPP och Alde finns de radikala eurokritikerna. Sannfinländarnas ordförande Timo Soini hade ovanligt bråttom att genast efter EU-valet resa till Bryssel och föra förhandlingar med dem för sina två invalda meppars räkning.
Det anmärkningsvärda hände: Soini tog (tillsammans med dansken Messerschmidt) sina partier och lämnade den EFD-grupp de själva grundat 2009.
Nu sitter Sannfinländarna med mera distingerade brittiska tories i det mildare kritiska ECR, mycket närmare den brittiska maktens kärna än mången annan.
Samtidigt får den brittiska premiärministern David Cameron nu svara medierna på varför han vill samarbeta med just Jussi Halla-aho från Eira.
Inför riksdagsvalet i Finland om tio månader förstår Timo Soini att han måste lotsa in partiet i seriösare farleder med remmare på vardera sidor.
Riksdagsvalet 2015 gäller inte huruvida vänstern eller högern ska ha makten; kändisarna eller yrkespolitikerna. Det handlar om huruvida vi ska ha en liberal höger i Finland, eller en konservativ.
Socialdemokraterna kommer sannolikt att stå på sidan om nästa regering för en större mögelsanering av både organisation och politik; därmed också Vänsterförbundet.
Kvar blir axeln Saml–Centern som regeringsstomme, med dagens opinionssiffror en stenfot som består av ett sammanräknat cirka 40 procents väljarstöd.
För att komplettera den behövs antingen Sannfinländarna, nu med 19 procent i mätningarna, eller ett liberalt alternativ. Småpartierna SFP, De Gröna och KD har just nu tillsammans 16 procent.
Det mest spännande på valnatten i april blir vilket av de här två stödblocken som tar hem spelet – i synnerhet som åtminstone KD kan associera sig med båda slagen av högerpolitik.