Längs våra finska stråk
Borgåbladets flytt till nya lokaler har inte bara praktiska orsaker. Både för läsare och för oss själva vill vi visa att vi tror starkt på den lokala tidningen.
Flaggan vajade utanför Borgåbladets redaktion under tidningens första dag i den nya lokalen på Linnankoskigatan. Det var inte bara den svenska lokaltidningens flytt i Borgå som drog flaggan i topp, på måndagen firades också Snellmansdagen, finskhetens dag.
Konkurrenten och den kära kollegan Uusimaa fäste tidigare i månaden uppmärksamhet vid Borgåbladets nya adress, i spalten Kaupungilla puhutaan noterade tidningen att Borgåbladet nu slår sig ner längs det man kanske kan anse vara det finskaste stråket i Borgå centrum. Med betoning på kära då vi pratar om tidningen Uusimaa vill vi gärna skicka en hälsning till industriområdet, att det för oss inte är någon skillnad om vi jobbar på Runebergsgatan eller Linnankoskigatan, vår vardag går ut på att röra oss i vår gemensamma tvåspråkiga miljö. Då premiärdagen i de nya lokalerna sammanföll med Snellmansdagen kan vi än en gång konstatera att vårt lands historia står stadigt på finlandssvenska ben.
Författaren, filosofen och tidningsmannen Johan Vilhelm Snellman var något av en globetrotter som flitigt flyttade på sig inom landets gränser och också utanför dessa. Med rötter i Österbotten, en uppväxt i Stockholm och en uppväxt i ett Finland som en del av Ryssland var Snellman inte den som drog upp språket som en gräns eller en mur. Tillsammans med andra finlandssvenska påverkare som Johan Ludvig Runeberg, Zacharias Topelius och Fredrik Cygnaeus bildade Snellman Lördagssällskapet, ett sällskap som under lördagarna samlades för att diskutera litteratur och filosofi. Snellmans hjärta slog extra varmt för den finländska kulturen och den nationella medvetenheten och därför gav han sig också in i tidningsbranschen.
I dag vet vi att en del av den finskspråkiga majoriteten i vårt land valt att tolka Snellmans filosofier ett eller flera steg vidare, den 12 maj år 1906 grundades Finskhetsförbundet, Suomalaisuuden liitto, vars andliga fader Snellman anses vara. En av förbundets tidigare ordförande, Erkki Pihkala, var den som myntade termen tvångssvenska och i det språkliga klimat som i dag råder, vet vi att Finskhetsförbundet lever och mår bra.
På Borgåbladet väljer vi att fokusera på det Snellman också gjorde, tidningen. Inför flytten har vi många gånger fått frågan varför vi väljer att flytta. De praktiska förklaringarna är många, de nya lokalerna är mer praktiska, bättre lämpade för tidningsproduktion år 2014. Men, flytten har också en mer psykologisk eller varför inte filosofisk förklaring.
Flytten innebär, både för medarbetare men framför allt för Borgåbladets läsare, en möjlighet att tro på framtiden. Det är ingen nyhet att tidningsbranschen, framför allt inte då man tittar på ekonomin i den tryckta tidningen, inte är lönsam i dag och delvis därför var det viktigt för Borgåbladet att flytta, investera i framtiden. För trots att många väljer att få sin del av nyhetsflödet gratis över nätet, trots att gratisutbudet blir allt större och bredare visar det sig att den lokala tidningen blir allt viktigare. I en värld som blir allt större i och med att nyheter från alla världens hörn är tillgängliga är det viktigt att också någon ansvarar för det lokala, och i vårt fall också på svenska. Därför har vi på Borgåbladet slagit oss ner på Linnankoskigatan.