Kompromissernas by
Om Svenskfinland skulle placera viktiga finlandssvenska funktioner där det i genomsnitt är bäst, skulle de flesta av dem ligga i Tammerfors. Om Borgå stad skulle placera viktiga servicefunktioner söder om centrum, där det i genomsnitt är bäst, skulle de flesta av dem ligga i Bjurböle.
Men nu har det bara i historien inte blivit så. Bjurböle har sedan urminnes tider varit ett vägkryss där allfarleder nerifrån skärgården har mötts – och det är allt.
Människan har en benägenhet att slå ner sina bopålar och rada sina stenfotar där som det är mest ändamålsenligt och praktiskt i geografin. Men just i Bjurböle hade det aldrig uppstått ett starkt byasamhälle.
Inget ont om byn i fråga. Det är en fin by att bo i med tallåsar och böljande landskap och en släng av hav i viken intill. Men inte heller i förslaget till framtidens bystruktur har man höjt upp Bjurböle till en av Borgå stads sex framtidsbyar.
Ändå beslöt den svenska utbildningssektionens SFP-majoritet i en tajt omröstning att önska att det ska finnas två svenska skolor neråt landsbygden, en i Bjurböle tillsammans med ett dagis och en Grännäs.
Tjänstemännen och minoriteten i sektionen förordar en enda skola utåt skärgården, i Grännäs. Övriga elever skulle skjutsas in till en stor förortsskola i Vårberga. I Bjurböle skulle bara finnas ett dagis.
SFP är inte enigt. Partiets tongivande fullmäktigordförande Mikaela Nylander har sagt att det inte är någon mening med att bygga nya skollösningar som har nästan lika svagt elevunderlag som de nuvarande.
Hur man än gör så blir det fel, vet SFP-veteranen Ulf Backman (Bbl 1.5). Det sammanfattar också SFP:s roll i lokalpolitiken, där man ibland är mera en samlingsrörelse för svenskspråkiga än ett enhetligt agerande parti.
Nåja, å andra sidan kan man också trösta SFP-lägret med att hur det än blir, så finns det alltid någon SFP:are i den stora gruppen som med tanke på väljarna har stött någon modell.
Bjurböletanken är inte ny. Lärarveteranen Åke Lindstedt brukar gärna säga att han redan för över 50 år sedan föreslog en stor skola just här.
Om man vill driva Bjurbölekompromissen förutsätter det att också stadens förslag till byaprogram görs om. Det är ingen mening att plantera ut service i stadens landsområden om inte skolorna följer samma plan.
I byaprogrammet kan man förstås på goda grunder fråga varför byaaxeln Fagerstad–Vålax–Grännäs har lyfts upp, medan Kråkö, Vessö och Seitlax (eller Emsalö) lämnats att bli fridsam glesbygd.
Återigen står SFP i Borgåpolitiken inför att samla sina led till en så enig front som möjligt. Vill man stödja stadens tillväxtstrategi behöver de nya boendeområdena inåt centrum en stark svensk Vårbergaskola – även om skolskjutsarna blir långa i synnerhet neråt Vessölandet.
SFP kan naturligtvis också välja att vara ett byarnas och glesbygdens parti, med risken att "Backmansyndromet" består och att man tillfredsställer alla byar och ingen by, och i praktiken åstadkommer lite.
På sista raden noterar vi att också Grännäs skola på sin tid var en kompromiss, mellan Gäddrag, Kardrag och Vålax 1905. Inte ens efter över hundra år med skolan har det uppstått en stor och stark by här. Bussen har vänt här.