Skänkes till gott hem
Drygt 62 000 underskrifter har lämnats in för att slopa den obligatoriska skolsvenskan. Det gäller då inte bara grundskolan, utan allmänna krav på svenska på alla utbildningsnivåer.
Det har krattats i många hörn, och flitigt, för att få ihop namnen för medborgarinitiativet. Vad den gemensamma nämnaren är för sällskapet, som leds av den lågmälda professorsfiguren Ilmari Rostila, 64, är inte lätt att säga.
Språkstrid med hög profil är det i alla fall inte. Sannfinländaren Rostila har rentav fått kritik av sina egna för att han inte ens själv tror att namnlistan just nu ska väcka mer än "diskussion".
Medborgarinitiativet ser inte heller ut att ha vind i seglen bland riksdagsledamöterna. Två stora partier för en ordförandekamp internt, höstens regeringsteam är oklart och det allmänna läget i Europa är spänt. Då är det knappast heller troligt att det blir någon mera avancerad gymnastik i just den här frågan.
I riksdagen står de flesta sannfinländare bakom kravet på att stryka svenskan, men också här vacklar det.
Bland andra partier har Centern varit öppen för att de kommuner i östra Finland som har önskat göra ryskan valbar med svenskan ska få pröva på det. Blir det en kompromiss i den här frågan, så är det troligen i så fall den.
Självfallet ska man kunna diskutera nya lösningar för hur våra nationalspråk ska upprätthållas. Men då behöver det finnas klara mål för vad nationen vinner i den byteshandeln. Men det har inte rörelsen kring det fria språkvalet, vapaa kielivalinta, lyckats påvisa.
Om det var meningen att "befria" finländarna till att bli gladare, öppnare och mera internationella – så lyckas nog ingen av aktivisterna kring initiativet påvisa att det är så. Möjligen då en äldre pseudonym-fennoman i Borgå och som genuint tycks ha haft ett roligt liv runtom i Europa på olika språk.
Efter att svenskan slopades som obligatorisk i studentexamen 2006 har unga inte börjat läsa mera tyska, franska och ryska i stället. Tvärtom har intresset för att över huvud taget läsa språk rasat.
Det mest huvudlösa i medborgarinitiativet – vilket Rostila upprepar i en språkpamflett från tankesmedjan Suomen Perusta – är att ingen ska få fördel i studier eller arbetslivet av att kunna svenska.
Man vill alltså att kunskaper i svenska aldrig ska få räknas som merit i Finland. Det är som att i lag stadga att lastbilskörkort, kunskaper i första hjälp, god fysisk kondition, eller längre vistelser utomlands aldrig får ses som plus när man söker jobb. För att det är "orättvist".
Visst ska vi finlandssvenskar kunna tänka oss bytesaffärer när det gäller språk. Men då vill vi också se att det leder till ett öppnare, mångsidigare, mera kommunicerande och tolerant Finland. Och mindre till att folk sitter vid sina datorer och är belåtna över att de kan internetengelska som enda främmande språk.
Det är som att ge bort kattungar. Man vet att det som är trivsamt och gosigt för stunden inte är någonting man kan behålla för alltid. Men trots det kan man önska att det man ger ifrån sig och avstår ifrån, ändå ska få ett gott hem.
Så är det också med den så kallade språkliga friheten.